Marsvinen har flyttat

Flygis hade en gång i tiden tre marsvin som säkert hette något fint. Sedan fick vi dem och döpte dem till Ulla, Pärlan och Rosen. Ur ett vuxenperspektiv kändes namnen något eh, suspekta men barnen tyckte att det var de finaste namnen i hela världen.

Marsvinen bodde hos oss och klappades med ojämna mellanrum tills en råtta flyttade in bakom vår kyl. Då blev marsvinens släktskap med råttan lite för tydlig och marsvinen blev väldigt råttiga. Jag älskar inte råttor och tydligen inte marsvin heller så de fick flytta in på Blocket.

Ska man ha något sålt på Blocket måste det finnas en bild annars vill ingen köpa cykeln, TV:n eller marsvinen och jag hade ingen sladd som fungerade för att föra över bilderna från telefonen till datorn så jag tog genvägen via Kommandomamman.

Så. Det är därför jag har kort på marsvinsråttorna. Nu har vi en katt. Som löper.

Gud vad jag ljuger...

Jag twittrar för fullt. Eh, nej, inte så mycket sånt men jag gör annat.

Idag har jag till exempel visat röven för halva Norrtull. Nästa gång ska jag se till att hålla bättre koll på att kjolen blir kortare och kortare ju skrynkligare den är.

Ber om ursäkt för det.

Har jag berättat

att vi har blivit med marsvin? Eller, blivit och blivit.. Vi har snott dem från Flygis ungar.

Numera bor inte bara vi här utan även Ulla, Pärlan och Rosen.

Nej, det är inte jag som har döpt dem.

P.S. Om jag inte bloggar så twittrar jag.

Eh, sure...

Flera gånger om dagen. Minst.

Dumkallestrumpor och annat

Vi har ungefär 1 684 strumpor - varav två par just nu. Det är trevligt för just de strumporna att ha någon att krama i garderoben tycker jag. För att rädda de andra stackarna som saknar sin äkta hälft har jag beställt sock clips. De ska bli mina bästa vänner.

Ellie kommer också att bli glad för då kan hon ha sina strumpor med döskallar på. Eller "dumkallar" som hon kallar dem.

Annars kan jag berätta att jag är ny på jobbet ännu en gång. I sju veckor framöver är jag praktikant innan jag äntligen tar min examen.

Det vore onekligen trevligt om jag kunde få ett riktigt jobb snart. Kanske dags att starta en Facebook-grupp? "Ge praktikanten jobb!"

Vad tror ni?

Husdjuret

Beslutet är fattat. Det blir ett marsvin. Eller två, kanske tre. Marsvin gillar tydligen att ha kompisar och när det är lite liv och rörelse.

Jag tror att vi kan ordna alla önskemål..ö

Nu behöver vi bara införskaffa djuren, liten (eller större...) bur, käk och lite vatten så är vi med husdjur igen.

Håll ut, Magda!

Om mindre än en vecka har jag lämnat in examensarbetet. Slutet på mina studier är alltså väldigt, väldigt nära. Mer tid för bloggen inom kort alltså.

Men, innan dess måste examensarbetet bliklart.

Så håll ut Magda, jag är snart tillbaka.

K-mum goes cross

Jag har köpt mig en crosstrainer.

Ja, det var ett impulsbeslut efter några glas vin. men, nu är den på väg i alla fall. Så nu ska jag och min familj bli lite fitta. Eh.

Entusiastiskt förklarade jag för Selma att jag hade köpt en träningsmaskin. "Vad bra" tyckte Selma som sedan inledde en lång utläggning om hur stor min mage var. För att förtydliga resonemanget började hon mäta magen. Satan vad ungen överdrev.

-Flygis är ju smal och fin i kroppen, sa ungen sedan. Hon springer ju så mycket. Sportar med barnen och så där.

-Tror du? utbrast jag chockat.

- Ja, hon är supersportig!

Efter mitt träningspass ska jag ringa Flygis och berätta att det är fult att ljuga.

Hur luftar man ett element?

Vi har haft det kallt här hemma så Pelle ringde till hyresvärden som kom för att kolla upp saken.

- Har ni luftat elementen då? undrade fastighetsskötaren.

- Eh, nej, svarade Pelle men erbjöd sig att klappa elementet emellanåt om det skulle hjälpa.

Efter lite funderande kom fastighetsskötaren på att de hade stängt av elementen via huvudledningen. Elementet i köket fick han inte igång men "det brukar ju vara så varmt i kök ändå så vi kanske kan skita i det".

- Eller inte, svarade Pelle.

Efter lite mutter ska det i alla fall komma någon annan person och kolla på elementet. Vem och när vet vi inte. Inte heller vem som ska fixa det läckande röret i köket. Men den snubben kommer också sen.

Men vi har en väldigt aktiv Hyresgästförening som arbetar för att motverka ombildningen till bostadsrätter eftersom det "är så bra att bo i hyresrätt". De smyger ner kopierade debattartiklar och annan skit i min brevlåda. Jag blir lätt ilsken av sånt.

Snart ringer jag till Hyresgästföreningen och ber dem komma hit och laga allt som är fel.

Skypad

Jag är så otroligt high tech att jag har skaffat mig Skype. Nu kan ungarna prata med mormor och mormor kan äntligen förstå vad Gustav menar när han slutar prata och börjar peka istället.

Dessutom kan vi köra vårt grupparbete på distans och det är ju skitsmidigt när en bor i Örsundsbro, en på söder och två i de norra förorterna. Nu sitter jag till exempel i godan ro och väntar på att bli uppringd.

Nackdelen med Skype är att det krävs lite förberedelser innan man kan svara. För att vara lite schysst mot kursarna har jag satt på mig en BH, en tröja och sedan tänkte jag diska också. Men sedan kom jag på att jag kan vrida datorn så att disken inte syns.

Ha.

Husdjurstips

Mamma tipsade om att jag skulle skaffa ett husdjur som går att spola ner. Så några hönor blir det inte.

Jag gissar att hamster försvinner från listan då. Och Flygis hund.

En smal iller kanske?

Dags att skaffa sig ett husdjur?

Världens räddaste katt kola ju vippen här för ett tag sedan och är numera i katthimlen. Eller nergrävd i skogen som Selma bryskt invänder när jag försöker förklara för en ledsen Ellie att Morris är i himlen och har det bra.

Men nu börjar det att suga lite i husdjurstarmen så frågan är om barnen ska få ett nytt litet liv att ta hand om. Lättskött ska det vara och djuret får ha max fyra ben. Dessutom får det inte vara en råtta och det måste vara lätt att få husdjursvakt för jag har lovat barnen att vi ska åka flygplan i sommar.

Nu har jag ju i och för sig inte nämnt någon destination i mitt löfte men ska jag sitta instängd i ett plan med tre barn ska det finnas ett parasoll och en paraplydrink på andra sidan gaten.

Husdjurstips någon?

Kändis-spotting

Idag har jag sett tre kändisar. En vet jag i och för sig inte vad han heter men jag är rätt säker på att han brukar vara på något humorprogram på TV.

Man skulle kanske kunna säga att jag bara har sett två kändisar idag.

Peter Settman var den förste, vi käkade frukost på samma ställe. Jag kan avslöja att Peter Settman dricker en latte till frukostfrallan. Om ni inte vet vem han är så kanske ni kommer ihåg Ronny och Ragge. Peter Settman var en av dem. Jag kommer inte ihåg om han var Ronny eller Ragge.

Man skulle kanske kunna säga att jag bara har sett en kändis idag. Färjan-Håkan. Färjan-håkan satt och frös utanför Kungshallen men han var i glada vänners lag.

Man skulle kunna säga att jag inte alls har sett någon kändis alls idag.

Ännu färre mammapoäng

Selma har ju skaffat sig en ny kompis som hon hänger med. Man skulle kunna säga att jag har kvalificerat mig som en mindre bra mamma enligt den familjens måttstock. Den sista tiden har jag i alla fall skött mig. Främst för att jag aktivt har undvikit dem. Det är faktiskt inte så lätt som man kan tro när barnen går i samma klass.

I dag gick det inte längre. Pelle träffade på mamman som upplyste honom om att CD:n med fylleri-teckningar (inte vuxna fylleri-teckningar) som vi fick låna var just det.

Ett lån.

Dessutom för över en vecka sedan.

"Det vet jag inget om" fick Pelle erkänna och sedan snabbt flika in att jag självklart kommer att lämna tillbaka den omgående. Och, nej, en egen bränd skiva behövs verkligen inte men tack för att du frågar. Sedan flydde han.

Men vi ville inte ens låna skivan från början. Helt plötsligt stod människan i hallen med en CD vi fick låna. "Jaha...eh...oj...eh...vad snällt" sa jag till mamman när hon lämnade fram den. Sedan la jag upp den på en hylla och där har den legat sedan dess.

Hur ska jag komma ihåg att jag har lånat något jag inte vill ha?

Kära Örebroare!

Visst var det er vackra stad jag besökte igår! Vi fick en otroligt snabb sightseeing från Drottninggatan ända ner till Rosalis där vi åt lunch innan vi hastade tillbaka till Drottninggatan.

Rätt svar på bloggtävlingen är alltså Örebro och den souvenir jag fick med mig är alldeles äkta Örebrogrus som anonyma Helene vinner. Jag misstänker att Helene har fyra barn och därför inte är i så stort behov av just grus men en vinst är en vinst! Väljer hon att avstå vinner Danitra gruset, som hon i och för sig skulle kunna plocka upp själv från Drottninggatan så slipper vi frakten, men så snåla är vi ju inte.

Så Helene, var skickar jag gruset?

Vem kan inte älska Anna Anka?

Tänk vilken hoppfull förebild hon är för alla människor som ännu inte hittat sin kärlek. Jag menar, om till och med Anna Anka kan hitta sig en man då vet man att det verkligen finns någon för alla.

Vem är Kommandomamman egentligen?

Jag har känt mig lite osäker på min identitet ett tag? Så jag skickade ett sms till Eniro 118 118 och frågade vem jag var.

Enligt 118 118 är "Kommandomamman en 35-årig kvinna från Upplands Väsby som jobbar inom kommunikation och marknadsföring. Hon gillar schlager och att läsa böcker. Hon skriver roliga små cynismer om vardagslivet och sina kära barn. Trevlig kväll önskar Eniro 118 118!"

Där ser man.

Smidigt

Selma har lärt sig att sätta benet bakom nacken. Det kunde jag också när jag var liten. Fast vad vet jag? Jag kanske kan det fortfarande - jag har ju inte direkt provat de senaste 20 åren. Det kanske är som att cykla?

- Det enda du kan ha bakom nacken är tuttarna, konstaterade Pelle.

Koll på musik

Idag upptäckte jag en ny låt. Eller, ny och ny... Den var tre år gammal. Så ny är den väl bara om man ser det i ett längre perspektiv. Dinosaurieåldersperspektiv.

Kan någon försöka övertyga mig om att jag inte alls är gammal utan ung och hipp?

Felanmälan

Om ni tycker att jag faktiskt borde ha hört av mig så här fyra dagar efter tentan så kan jag bara hålla med. Men det är inte mitt fel. Det är det mobila bredbandets fel. Det klarar inte av att hitta SIM-kortet trots att det redan sitter på plats. Modemet letar och letar men hittar ingenting. Ungefär som min man.

Jag har hjälpt till - tro inget annat. Jag har tryckt fast SIM-kortet, jag har putsat på SIM-kortet och jag har skrikit åt modemhelvetet men det var inte så populärt så nu ids det inte ens leta efter SIM-kortet längre.

"Sätt in SIM-kortet" säger modemet oavsett vad jag gör med det.

I dag ska jag gå till Telenor och vänligt men bestämt be dem fixa modemhelvetet åt mig fort som fan innan jag snor en annan dator från dem.

Sedan ska jag blogga.