Selma har gymnastik varannan vecka på dagis. Då ska alla barnen ha med sig vatten i en flaska och en frukt - allt packat i ryggsäck i lämpligt format. Dessutom måste de vara på dagis senast 8:30. Dagisutflykter är viktiga saker. Det är här det avgörs om man tillhör bra mamma-klubben eller inte och man vill ju gärna tillhöra den klubben och inte den andra. Ni vet den där som de snackar om på fikarasten när inga föräldrar finns i närheten.
Det som har ställt till det är den här grejen med varannan vecka. Hade det varit varje vecka hade det varit lugnt men mitt minne sträcker sig inte mer än två dagar tillbaka. Det finns en klar fördel med det och det är att pinsamma saker man har gjort preskriberas snabbt. Nackdelen är att jag inte för mittliv kan komma ihåg om det var udda eller jämna veckor hon har gymnastik. Jag kan heller inte komma ihåg om hon hade det förra måndagen eller inte.
Lättnaden var därför stor när jag upptäckte att hennes gymnastik sammanföll med mina jobbhelger. Jag jobbar först- Selma gympar sedan. Skitenkelt. Dessutom kunde jag köpa frukt på jobbet sent på söndagkväll. Där gjorde man två flugor på smällen!
I måndags efter lämningen ringde Pelle och berättade att Selma var nästan själv på avdelningen. Nej fan! tänkte jag. Inte mer VAB.
- De andra femåringarna är och åker skridskor i ishallen, fortsätter han sedan.
Fittjävel! tänkte jag för i bland får man svära och just fittjävel är det som jag undlipper mig vid svåra skador och missade dagisgrejer. Kanske inte så politiskt korrekt men - jag säger som lillbrorsan - palla...
För att kompensera min femåring för det här (och skjuta upp hemtentan lite...) fatala misstaget så hämtade jag henne tidigare för att utnyttja Allmänhetens åkning i Väsby ishall.
Väl där ägnade Selma 1,5 timme åt att berätta för mig att det var mitt fel att hon inte kunde åka skridskor. Jag däremot ansåg att det berodde på att hon enbart har åkt skridskor tre gånger tidigare.
Vi enades aldrig.
Nu måste jag komma ihåg att det är Luciafirande i morgon!
10 kommentarer:
Jag är ännu värre. Min son var inte utklädd på luciatåget idag.
Uuuusch på mig.
Nu har jag precis skrivit om det. I bloggen alltså, om du vill läsa om hur du inte ska göra i morgon.
Nej, inte alls mysigt - det är en myt.
Alltså.
Jag är fru kontroll-på-allt-o-alla ut i fingerspetsarna.
Snacka om jag kände mig som en uuuusel mamma då jag skulle lämna min dotter på kalas. Det vara bara det att jag hade tagit fel på tiden. Vi kom när de andra åkte hem.
Fan alltså. Grinade hela vägen hem i bilen.
Men det gjorde inte dottern. För kalast var hos en fd dagiskompis som hon inte träffat på länge. Så hon var nog ganska glad att slippa...men ändå.....
Haha, stackars barn hon kommer få men för livet.. ;)
Och min son med för han har också en virrpanna till morsa. ;)
Tips: Häng fram lusselinnet eller vad det nu är för attiraljer ni ska ha, typ på ytterdörren så att det inte går att missa :-)
Åh fan. Ja, du låter då riktigt usel. Tvi mänskliga personer som felar! ;) Näädå. Du ska nog se att hon växer upp som en normal tjej ändå. hehe
När femåringen blir större så kommer ni skratta gott åt det hela!
Ha ha! Det är säkert dottern som har rätt. BARA ditt fel att hon inte kunde åka skridskor.. ;-)
Men du..de där raderna hade kunnat vara skrivna av mig. Jag är o kommer alltid att vara yrmamman hur mkt jag än anstänger mig för att vara motsatsen! En liten tröst kanske..du är absolut inte ensammen =)
Ha en braig dag!
Skicka en kommentar