tisdag 16 december 2008

En språkpolis till en annan

Selma sitter ofta och ritar bredvid mig medan jag pluggar vid datorn eller bara slösurfar på nätet. Som en braaa mamma vill jag ju gärna uppmärksamma min dotters fantastiska alster.
Jag har lärt mig att inte fråga vad det är bilden föreställer - för det uppskattas inte. Istället säger jag uppskattande "Åh, wow!" eller så berömmer jag färgerna och ibland motiven - som i dag.


- Vilka fina hår du gör på dina gubbar! sade jag beundrande.
- "Vilket fint hår" heter det, invände Selma med eftertryck. Inte fina! Vilket. Fint. Hår.

6 kommentarer:

Jenny sa...

Genetiskt!

moi sa...

Haha, jag har en exakt likadan här hemma! En liten ordmärkerska. =)

Chrissan sa...

Har inte bara en utan två ordmärkare hemma hos mig. Eller 3 om jag räknar mig också förstås!;)

Äjj-Käjj sa...

Min 4-åring rättar min man hela tiden - det är störtkul för han blir förnärmad!

Popprinsessan sa...

Ha ha! Min dotter säger till mig att jag inte får ha fötterna på bordet när jag sitter med datorn i knäet framför tv:n. Den är svår att ta sig ur...

Jenny sa...

Kommando.Selma.