Problembeskrivning

Mina barn har selektiv hörsel. Med Selma knatade vi till och med iväg till Karolinska sjukhuset för att kolla om det var något fel på riktigt på hennes hörsel men det var det inte.

Jag har en gång fått tipset att involvera mina barn i uppfostringsprocessen. Så nu gjorde jag det och valde därför att fråga dem hur vi skulle göra för att de skulle lyssna mer på mig. Jag valde noggrant platsen, badkaret, (hjälper bra mot rymningsförsök) och satte igång.

- Så, mina små änglar (okej, det hade kunnat låta så...), började jag. Hur ska vi göra för att ni ska lyssna mer på mig?

- Vi kan sluta skvätta! sa Ellie glatt.

Jag fick hålla med henne om att det var en bra idé eftersom badrummet inte är en pool men det hjälper ju inte mot huvudproblemet så jag bad om fler förslag.

- Förut var jag en fisk, sa Gustav.

Hur sant nu än det skulle vara så hjälper inte heller det mot huvudproblemet.

- Vi kan sluta skvätta! sa Ellie igen.

- Mm, toppen. Men vad ska vi göra för att ni ska lyssna mer på mamma?

- Mamma, vet du...avbröt Gustav mig.

- Nej, vad då?

- Vet du...fortsatte han.

- Nej, vad då?

- Förut var jag en fisk.

- Mmmm, okej, sa jag nu lite bistrare. Men vad ska vi göra för att ni ska lyssna mer på mamma?

- Jag ska köpa glass till dig, mamma! sa Gustav vilket var ett välkommet avbrott från fisklögnen men fortfarande långt ifrån målet.

Jag gav upp tanken på att få råd från Gustav och Ellie och tänkte att tanken kanske behöver mogna lite hos dem. Innan läggdags i kväll tog jag därför upp tråden igen och frågade Ellie vad vi ska göra för att de ska lyssna mer på mig.

- Inte skvätta! sa hon återigen mycket glatt.

Lärdom. Involvera inte barnen i uppfostringsprocessen. De lyssnar i alla fall inte.