lördag 31 januari 2009

Inte alltid så lätt


Det kan vara svårt med stavningen av utländska ord har jag förstått.

Viss vägledning hade dock Bauhaus fått om de hade läst på tavlan de säljer.

Gratis är gott


Dagens lunch. Gratis om vi säljer barnen till Ronald McDonald's-klubben. Det gör vi.

fredag 30 januari 2009

Arbetsträning på vårdcentralen

Det verkar ju otroligt glamouröst att vara läkare.

Tills man kommer ut till en vårdcentral i förorten för här finns det ingen glamour att tala om alla. Nej, här är det trötta sköterskor, ännu tröttare undersköterskor och vårdbiträden men allra tröttast är nog ändå läkarna.

I fotriktiga tofflor och blå landstingskoftor hasar de sig fram till dörren och ropar trött ut namnet på nästa patient. Gamle Sven i sin tur hasar sig sedan i sakta mak fram till det lilla undersökningsrummet där en pliktskyldig undersökning tar vid innan han hasar sig därifrån med ännu ett recept på urindrivande.

För att inte tala om byråkratin när man ska få tag på en tid till läkaren. Ska man bli sjuk bör man bli det innan 07:50 för efter det finns det inga akuttider att få tag på. Då kan man lika gärna lägga sig ner och dö. Och dö vill man ju inte så mina barn blir alltid sjuka innan 07:50.

Vid det här laget kan jag proceduren.

Steg 1) Ring vårdcentralen senast klockan 07:50 annars hinner någon annan sno akuttiderna. Det är lite tajt om tid för egentligen öppnar telefontiden inte förrän 08:00.

Steg 2) Knappa in personnummer på den ärendet gäller.

Steg 3) Vänta på att en sköterska ska ringa tillbaka och ta personnumret på den ärendet gäller. Den automatiska knapptryckningen fungerar nämligen inte.

Steg 4) Berätta ärendet och få en tid.

Vid steg 3 i dagens läkarbokningsritual blev jag lite förvånad när sköterskan hävdade att jag uppgett fel personnummer. Nu har jag för många barn för, hinner jag tänka innan jag rabblar upp det igen.

- Nej, du säger för många siffror, envisas sköterskan.

Lite frågande upprepar jag mig igen och nu kollar jag att jag verkligen säger rätt. Jag börjar med årtalet, månad och datum och sedan de fyra sista siffrorna - 6247.

- Nej, det blir för många! säger sköterskan. 60-2-47, det stämmer inte!

- Nej, inte 60-2-47...6247! korrigerar jag henne.

- Kan du säga igen? 60-2-47?

- 6247, upprepar jag och hör hur sköterskan funderar innan hästarna äntligen galopperar in i stallet.

- Då får ni en tid 10:15 men ni måste komma klockan 10:00 så att ni hinner berätta att ni har kommit.

Klockan 10:00 är vi på vårdcentralen. 10:30 får vi komma in till läkaren som nästan kan prata svenska och 10:32 går vi därifrån med ännu ett recept på penicillin.

Det är fint att människor får arbetsträna på vårdcentralen tycker jag.

torsdag 29 januari 2009

Kråke

Jag har ungefär en miljard högskolepoäng i mitt huvudämne - Engelska med litteraturvetenskaplig inriktning - så som ni förstår gillar jag att läsa. Och jag vill att mina barn ska gilla att läsa. Jag är inte kinkig med mina böcker utan har slukat det mesta och har jag en gång börjat läsa en bok så läser jag ut den.

Det finns däremot två böcker som jag har vägrat att fortsätt att läsa. Den ena är en Stephen King som var så jävla usel att det inte gick att fortsätta. Den andra är en bok om Kråke. För er som ännu inte har stiftat bekantskap med Kråke så kan jag berätta att böckerna om Kråke är en av de mest pedagogiska och korrekta barnboksserierna somm finns. Antagligen också den tråkigaste.

Den är så pedagogisk och korrekt att dagis heter förskola i Kråke-serien.
Jag avskyr Kråke.
Avskyr.
Avskyr.
Avskyr.
Jag får rysningar när jag tänker på Kråke och brandstationen och Kråke i skogen.

Det absolut värsta med Kråke-serien är att barnen älskar Kråke.

- Den här mamma! säger de förhoppningsfullt och kommer dragandes med Kråke på brandstationen. Jag ser glädjen i deras ögon men, nej. De får läsa Kråke när de kan läsa själva.
Nu finns tydligen Kråke även för de mindre barnen.
Toppen.

onsdag 28 januari 2009

Biologilärare

Äjj-Käjj berättar om sin gamla biologilärare vilket fick mig att tänka på min gamla biologilärare Sjögurkan. På sexualundervisningen (som det hette då) sade han att det bästa preventivmedlet var en apelsin mellan knäna.

Mina meriter

Mina idrottsliga meriter kan sammanfattas i:

Skolplasket: Simtävling i Kalix för stadens skolor där jag var med i stafetten när jag gick i tredje klass. Vi skulle säkert ha vunnit om inte Magnus hade tappat sina simglasögon. I stället för att fortsätta simma (och vinna) dök han istället ner på botten och hämtade upp glasögonen. Sedan fortsatte han in till kanten och satte på sig simglasögonen innan han simmade vidare.

Hästsport: Jag har ridit på ridskola men hatade att hoppa (för att inte tala om alla dryga stalltjejer som jag hatade ännu mer än att hoppa). Dessutom hade alla i vår grupp så taskig balans att vi mest fick göra balansövningar. På slutet var jag oftast bakis. Inga meriter att skryta om med andra ord.

Gym: Ständig stödmedlem. En gång skaffade jag ett av deras "Gå
2 gånger i veckan och få ett paraply efter tolv veckor-kort". Jag hann få en stämpel. Jag har gått en gång på Spinning/Core (inte en termin utan ett pass), två gånger på Aerobics och en gång på Step-up och då avslutade jag med att ramla av brädan.

Och nu ska jag springa VårRuset...

Impulsiv är bara förnamnet.

Strategi


Det känns som att min nya kurs är lite mer krävande än Lärarhögskolans ''reflekterande texter''...

Min!


''Min'' hälsar Gustav bestämt.

Inga problem. Du får behålla allt själv - saft, riskorn och dillsåsen från fiskbullarna.

tisdag 27 januari 2009

Rotfyllningen och jag Del 2.

I dag var det dags för del två av rotfyllningshelvetet. Den första gick bra men det sved i plånboken.

Idag kostade det 57 kronor. Det sved inte så mycket.

Nu återstår bara att göra en ny tand i stället för den trasiga varianten.

"Den ska vara snygg" sa min tandläkare.

Henne gillar vi.

Rapport inför VårRuset

Okej, här kommer min första rapport:

Motivation: Hög!

Träning: Snabb promenad till pendeltåget. Jag var så illa tvungen eftersom jag hade sett fel på klockan och därför var försenad.

Träningsform: Formen finns inte.

Kost: Mat är gott. Väljer och vrakar bland dieter just nu.

Modetips


Japp, nu är jag inte bara träningsmotivatörutan även modebloggare. Med träningen i fokus!

Snygg eller?


Jag tror att morgonsminkningen blev bra. Helt säker är jag dock inte med tanke på all tandkräm som skymde sikten.

Nä, nu jävlar! Utmaning till alla i bloggträsket

Nu kanske det är en 35-årskris på gång eller något men nu jävlar skall det motioneras! Det är GI hit och GI dit i hela bloggträsket men vaaaaar är motionen? Inte här i förorten i alla fall.

Men så skall det inte få förbli för nu skall här motioneras! Ja jävlar vad det skall motioneras!

Nu är ju det här inte första gången jag har lovat att ta tag i träningen - jag har ju både axelrullat och benjoggat tidigare utan nämnvärt resultat. Jag har också varit stödmedlem i flera år på diverse olika gym (som en kompis sade i går) så nu är det verkligen dags att få valuta för pengarna.

Så hur ska vi (ja, jag skriver "vi" men jag kommer till det snart) motionera då? Jo, för att träningen ska bli effektiv så måste man tydligen ha ett mål - annars blir det tydligen inte av.

Vårt mål är det här!

Men...tänker ni. Springa? I 5 km? Det kan inte jag! Joho, det kan du och annars kan man lunka sig runt banan och det kan alla. Samlar man dessutom ihop 6 personer så får man en picknickkorg - fint sponsrad och allt.

Så min utmaning är den här:

Samla ihop ett tjejgäng på minst 6 personer och anmäl er till Vår Ruset (särskrivningen är inte min idé - de stavar det så).

Skriv upp er på min "Vår Ruset-lista".

Orkar du inte skrapa ihop ett tjejgäng - eller bor för långt ifrån en ort med Vår Ruset - men vill ändå vara med i utmaningen? Det ordnar vi! Säg bara till så är du med i "Kommandomammans distanstrupp". Då tränar du på egen hand och ditt mål är att springa/jogga/lunka 5 km den 26/27 maj vilket är de datum då loppet går av stapeln i Stockholm.

Börja träna inför loppet. Ta det lugnt i början och ta hjälp av olika träningssidor och tidningar.

Rapportera era träningsframsteg till varandra - och till mig så lägger jag upp det på bloggen.

Och Flygis och Äjj-Käjj - det finns fantastiskt glamourösa träningskläder...

söndag 25 januari 2009

Hemgång


Det finns de som inte tror att det är glamouröst att åka kollektivt. Men det är det. Blir pendeln mer än 5 minuter sen får jag åka taxi tack vare SL och deras resegaranti.

Riskerar man att bli mer än 20 minuter sen får man ta taxi på deras bekostnad och eftersom jag bor i förorten går det bara en buss i timmen.

Mycket taxi blir det.

I undersökningar säger Väsbybor att det är goda kommunikationer här.

De är inte kloka.

Bildbevis


Det är så här de gör. Fast de har inte förstått vikten av att sopa igen spåren efter sig.

fredag 23 januari 2009

Förbannar min dumhet

Att man aldrig lär sig. Jag var så nöjd där nere med Selma. Inget bråk på övervåningen utan bara lite mysiga småljud.
De mysiga ljuden beror på att Ellie och Gustav - i fullt samförstånd - har tvättat tvättmaskinen med tandkräm.
Den skyldige nr 1.

Den skyldige nr 2. Tagen på bar gärning.
För att se det positivt så har de samarbetat väldigt bra.
Syskonkärlek värmer alltid ett mammahjärta.

Skandinaviskt ris

Vi äter inte ris så ofta men i bland är jag ambitiös och i dag var en ambitiös dag. Men när jag läser på påsen blir jag lite förvirrad. Tillagningsanvisningarna skiljer sig åt beroende på vilket språk man läser på.

Alla är överens om att 5 dl vatten passar till 3 dl ris men sedan skiljer det sig åt. I Sverige ska man koka riset i 15 minuter för att därefter låta det dra i 5 minuter.

I Danmark ska riset bara koka i 10 minuter men sedan ska det dra i 10-15 minuter.

Har man bråttom ska man koka riset på norska för där räcker det med 15 minuters koktid och 3-5 minuters vilotid.

Man sparar hela 2 minuter på att koka riset norskt! Det ni. Å andra sidan sparar man energi på att koka det danskt. Svenskt ris är lite mittemellan. Lagom.

Eh...fel pris eller?

25 000:- för en våningssäng i furu?

Sängkammarbekymmer

Jag behöver lite sängkammarråd. Det är inget sexuellt så mammor/svärmödrar/småbröder kan fortsätta att läsa. Nej, det handlar om barnens sängplatser. Vi är nämligen inte helt överens om hur och var vi ska sova.

Mitt och Pelles förslag är att alla barn sover i sina respektive sängar - hela natten och utan undantag. Barnens förslag är att alla sover i dubbelsängen. Som ni märker är vi inte riktigt överens.

Problemet just nu är att Gustav har växt ur sin spjälsäng och därför skulle behöva en ny säng. Då är dilemmat: Ska han få överta Selmas växa-säng och hon får en ny, fullstor, säng i sitt pyttelilla rum? Då har vi ytterligare en vuxensäng att sova i om det skulle krisa.

Eller ska vi köpa en våningssäng och sätta in i rummet på nedervåningen och köra ett barnsovrum? Då blir Selmas yttepyttelilla rum ett pysselrum och vi kunde kanske sätta in ytterligare ett skrivbord där?

Råd, tips och kommentarer önskas.

Förutsättningarna är följande: Vi har en 4:a så vi är ett rum kort. Det går inte att göra så mycket åt som det är eftersom det är en HR. Vi räknar med att flytta inom ca 2 år och då får barnen varsitt rum.

Gustav och Ellie delar just nu rum - ett stort rum.

Selma har ett eget litet rum som i princip kommer att bestå av en säng om det blir en fullstor säng där.

Barnsovrum? Våningssäng? Stor säng till Selma? Ge upp och ställa in en säng bredvid vår säng?

Bland köttbullar och poliser

Selma vill ta hem en kompis i dag. Systern till städpolisen. Det innebär att dagen måste ägnas åt städning i stället för tjuvstart av pluggandet. I ett vanligt hem med vanliga barn ligger det inte köttbullar på golvet. I vårt hem gör det tydligen det.


Mina barn är otroligt kreativa och förslagna och blir de sugna på en köttbulle så frågar de inte längre om en köttbulle eftersom de misstänker att de får ett "nej" till svar. Det misstänker de rätt i.


Nej, i stället förser de sig själva med köttbullar. Gustav är inte ens 2 år och kortare än ett skosnöre men det hindrar honom inte. Han har studerat sina systrar och gör som dem helt enkelt.


Det betyder att han i morse har dragit fram en köksstol till kylskåpet, klättrat upp på hyllan, tagit fram paketet (eh, sure att jag gör egna köttbullar...) och plockat på sig ett gäng köttbullar.

Eftersom han har så små händer har han tappat köttbullarna längs med sin flyktväg - bland annat i hallen där jag har hittat en intakt köttbulle.


Sovrumsköttbullen hittade däremot min fot först.

Lite egentid

I bland får man en stund ensam med något av barnen. En stund där man kan få lite extra kvalitetstid och barnet i fråga är så där extra gulligt och mysigt att man känner sig som en supermamma som verkligen har lyckats med sina barn. P

Pelle har haft mycket kvalitetstid med Gustav den sista tiden - uteslutande på natten. Han har faktiskt haft så mycket kvalitetstid med Gustav på natten att han tyckte att det var dags för mig att få åtnjuta den förmånen så det gör jag nu - och bloggar lite samtidigt. Effektivitet och simultankapacitet är mina andranamn. Jag är ju kvinna för guds skull!

Dessutom har jag hunnit läsa nanny Anne-Lies råd om hur man handskas med 5-åringar som pendlar mellan att vara 15 månader och 15 år. Rådet är i alla fall att man kan ge guldstjärnor när saker har funkat. Efter 5 guldstjärnor kunde man få gå på badhuset till exempel.

Vi testade guldstjärnetaktiken i somras med vår dåvarande tonårs-wannabe men vi var nog lite snåla... Selma fick nämligen bara ett 1-kronas tuggummi för var femte stjärna hon fick.

Hm. Jag tror att vi är skyldiga henne ett årskort på Fyrishov.

onsdag 21 januari 2009

Saker man inte vill höra

Ellie i badkaret:

- Mamma, det är kiss i badet.

Trevligt. Då stiger jag upp då.

Väder och vind

Min mage hälsar att den behöver fibrer för att funka. Vi behöver inte gå in närmare på detaljer men LCHF-dieten var tvungen att överges. Fibrer är tydligen ett måste.

Idag har jag käkat ärtsoppa och till det gjorde jag en väldigt god bönpastej som avnjöts på knäckemackor. Till middag blev det kokt kummelfilé med äggsås och broccoli.

Till alla mina kollegor i morgon: Förlåt mig. Det var jag.

Mordisk

Väl hemma efter jobbet packar jag upp matkassen jag har handlat. Selma får syn på äggen och slår fast att hon vill klappa alla äggen. Jag känner mig tvungen att berätta för henne att det inte finns några kycklingar i just de här äggen.

- Nej, jag vet det, mamma... upplyser hon mig torrt.

- Men om det fanns det, fortsätter hon samtidigt som hon försiktigt smeker ägget, då kunde vi ta ut kycklingen från ägget...och döda den...och äta upp den!

Ingen vegetarian här inte.

måndag 19 januari 2009

Besiktning del 2

Det andra BVC-formuläret handlar om barnets språkutveckling.

Förstår ditt barn - utan att du samtidigt visar - en uppmaning som denna: "Hämta skeden på bänken i köket".

- Mamma, jag kollar på Dora. Du kan hämta själv, sa hon avmätt till svar.

Kryssar i att ungen förstår.




Talar ditt barn i meningar på minst tre ord. Ge exempel.


Ett axplock från de senaste dagarna:

- Mamma, jag har grön deg i mitt hår! Det hade hon. Mycket.

- Mamma, får jag klippa Gustav? Eh, nej.

- Det var inte jag, det var Gustav! Det tror jag inte Ellie för han ligger och sover.

- Jag städade badkaret i går - med toaborsten! Kunde du inte ha sagt det innan jag kröp ner i badet?

Känner du dig orolig för ditt barns språk och tal?

Inte så värst.

Besiktning del 1

Vi har fått en kallelse till den årliga barnbesiktningen på BVC. Den här gången är det Ellies tur och för att förbereda oss lite på vad som komma skall har vi fått två formulär att fylla i. Det första formuläret handlar om "mat och rörelse".

Det börjar med enkla frågor som namn och personnummer och den biten kan jag. Sedan kommer "mat- och rörelsefrågorna"

Vad äter ditt barn oftast till mellanmål? Säkert bra mat eftersom det är dagis som står för den biten.

Hur ofta får ditt barn söta kakor, kex, glass, godis eller snacks? Rätt svar här är naturligtvis "sällan". Fel svar är "När jag vill läsa DN i fred".

Vem bestämmer vad barnet ska äta? Jag önskar jag kunde säga att det är vi föräldrar men Ellie äter inte lego, sniglar eller maskar. Men russin och lamm gillar hon.

Hur mycket uppskattar du att ditt barn sitter stilla varje dag vid TV, video/DVD och dataspel? Åh, det skulle jag verkligen uppskatta mycket!

Hur kommer barnet till förskolan? Ja, det undrar jag också ofta.

Blossa - Aurora?

Nu tror ni att det är en vanlig måndagkväll här i förorten men det är det inte. Barnen har varit hemma från dagis i dag så det känns misstänkt likt en lördagskväll här. Efter allt mitt jobbande ligger jag efter med både det ena och det andra och tänkte lägga ner bloggandet helt. Men orora er inte - jag kom på bättre tankar.


Vindrickandetorka råder det också här i förorten men det tänkte jag råda bot på i kväll. I brist på vin i flaska/bag-in-box/tetra dricker jag därför lite Blossa årgångsglögg.



Den påminner misstänkt mycket om Aurora som jag försökte bli full på som fjortonåring.
Jag misstänker recycling.

fredag 16 januari 2009

Morgonkaffe


Men var är kaffemuggen då undrar ni förskräckt. Jo, den är redan på jobbet. Det får bli en gratiskaffe från 'Mac Do' som man säger i Frankrike.

Väderleksrapport del 2


Mörkt, kallt och lite frost. Långkallingar hade suttit fint.

Pendeltågshelvete


Avslutar min sista arbetsdag som heltidare med att komma en halvtimme försent. Det bådar för en toppendag. Fast jag har å andra sidan äntligen fått stänga av den återkommande väckningen 04:00.

onsdag 14 januari 2009

Trendkänslig


2009 års stora trend - vardagslyx. Kökssvampen och jag låg visst steget före.

tisdag 13 januari 2009

Äta ute


Varken GI eller LCHF men snabbt och praktiskt. Muggen köpte jag på Stadium. Jag glömde svara på den frågan förut.

Väderleksrapport


Mörkt, svag vind och ett lätt duggregn.

måndag 12 januari 2009

Slackerliv som KY-student - My ass!

I dag kom schemat för min nya kurs. Jag ögnade snabbt igenom det och konstaterade att jag inte skulle jobba ihjäl mig direkt. Bara fyra böcker på de första tre kurserna!

Sedan läste jag lite noggrannare. Den första kursen har undervisning nästan varje dag mellan 9-16 och tenteras efter bara två veckor.

Jag hoppas innerligt att de två "studiedagarna" innebär självstudier.

Min man - Hulken

Vissa saker hos min man gör att jag älskar honom lit eextra. Det här är en av dem.

Hulken-makaroner.

Hemma-spa


''Ett lyxigt hemma-spa hjälper dig att slappna av''läste jag i en tidning. I dag har jag haft mitt hemma-spa. Jag hittade bara en kökssvamp och barnens jordgubbsschampo. Det kändes inte superlyxigt. Massage fick jag däremot av både Selma, Ellie och Gustav som en efter en deklarerade att de också skulle bada.

Favorit i repris?

Ja, det skulle man kunna tro i mitt senaste inlägg men så är inte fallet. Eller, ja lite kanske men det var inte meningen. Jag satt nämligen och lekte med min mobiltelefon när jag plötsligt hittade funktionen för mobilbloggning och vips så var tydligen den gamla bilden publicerad!

Heureka! Universum hör bön!

Jag kan mobilblogga!

I morgon 04:45 ska ni få en väderleksrapport direkt från förorten!

Nu slipper jag läsa böcker på tåget, jag kan blogga i stället!




söndag 11 januari 2009

Min nya bästis

Jag har fått en ny vän.

Den kostade bara 59 kronor och ska få bli min allra, allra bästa vän. Nu är det slut på att småspringa till bussen med en rosa plastmugg (utan lock...) från IKEA. Nu ska jag i stället lite världsvant promenera till bussen med min nya termosmugg till brädden fylld med kaffe. Sedan ska jag sippa där på sätet med min mugg och se hur avundsjuka alla på pendeltåget är på mig och min kaffe.


Det hade kanske låtit bättre om jag hade druckit latte men det gör jag inte.

Jag behövde verkligen en termosmugg för nu börjar min sista vecka som heltidsjobbare. Sedan går jag tillbaka till slackerlivet som student. Då behöver man i och för sig också kaffe. Men nu ska jag först stiga upp 04:00 varje morgon hela nästa vecka. Egentligen borde jag kanske få kaffe intravenöst för att orka men termosmuggen får duga.

Blir det lite bloggtorka beror det på att jag inte har lyckats att hålla mig vaken under nattningen av barnen. Jag gör sällan det.

fredag 9 januari 2009

Jag har aldrig varit 33 år gammal

Jag har sällan firat mina födelsedagar så när jag blev 33 råkade jag räkna lite fel och trodde att jag fyllde 34. När jag då i somras skulle fylla 34 blev jag väldigt förvirrad över att jag redan hade varit det i ett helt år.

Därför har jag beslutat att fira min 35-årsdag med ett stort kalas. Maken fyller också 35, 21 dagar efter mig, och dessutom firar vi 10-årig bröllopsdag i sommar. En stor fest är med andra ord på sin plats och varför inte slå ihop alla födelsedagar och bröllopsdagar till en? tänkte vi.

Problemet är bara att jag inte tror att jag och maken har riktigt samma idé om exakt vad en rolig fest innebär. Min idé innefattar bland annat väldigt mycket smink, schlager, fnitter och så mycket bubbel i glaset att man kommer in i nu-ska-vi-avslöja-hemligheter-för-varandra-inne-på-toan-fasen.

Hans gör det inte.

Jag borde väl kolla på Let's dance

som övriga Sverige men jag bloggar i stället. Det finns så få (ostörda) tillfällen just nu att man får passa på.

Innan jag fortsätter med bloggskrivandet tänkte jag passa på att säga hej till alla nya vänner i bloggträsket!

Nu ska jag vinna lite mer

Jag har ju haft egna tävlingar men nu ska jag pröva lyckan i en annan bloggtävling och vinna en stegräknare. Nämligen den här.


För att vinna denna eminenta stegräknare ska jag uppge hur många steg jag ska gå om dagen och jag tänkte sikta på en lagom rund summa: 11829 steg om dagen.

torsdag 8 januari 2009

Färjan

Jobbkillarna ska åka på kryssning. Vill jag följa med? undrade de.

Nej tack.

Det kommer att sluta med att jag blir överförfriskad och sjunger karaoke i baren. Då måste jag säga upp mig och kan inte följa min noggrannt uppsatta budget.

Nej tack säger vi till kryssningar.

Familjeekonomi

Eftersom både jag och Pelle studerar har vi inte det fetaste bankkontot i Universum. Som en början på det nya året har jag därför bestämt mig för att den saken ska ändras på. Budgeten är gjord och till skillnad från tidigare år så ska vi följa den.


Matkontot tenderar ju att dra iväg med tre barn så nu ska jag inventera lågprisbutikerna i vår omgivning. Vi har ingen Willys i närheten, men däremot en Lidl, PrisXtra och Coop Forum. Lidl är närmast och även om det är en mycket märklig affär är det ofta sjukt billigt där.


I dag tog jag en sväng förbi Lidl och inhandlade bland annat tysk köttfärs (ingen höjdare, köper en annan i fortsättningen), grönsaker (väldigt bra) kycklingfilé (färsk, svensk och till ett vrakpris). Dessutom köpte jag O'boy till barnens stora glädje. Vi har sällan det hemma eftersom de blir lätt överenergiska av socker - för att säga det snällt...


I Lidls O'boy-variant var det, förutom vanligt socker, även extra druvsocker tillsatt vilket stolt deklarerades på framsidan. "+Druvsocker"



Toppen! I morgon ska barnen få surfa på choklad- och sockervågen hela vägen till dagis!

Rutiner

Rutiner är bra. Vi har rutiner för det mesta från läggning till matdags och det underlättar verkligen för vår familj. Det blir inga överraskningar utan barnen känner sig trygga med att de vet vad som ska hända och när det ska hända.

Sovrutiner:

Gustav somnas först av barnen, oftast i vaggas han i pappas trygga famn till ljudet av Dolly Partons ljuva stämma. Efter det är det dags för Selma och Ellie som vägrar somna i sina sängar. En diskussion bryter ut som undantagslöst leder till att jag hamnar på den stenhårda skarven i dubbelsängen med ett barn på vardera arm. Sedan ska jag killa barnen och sjunga "Trollmor" och "Lille katt" tills de har somnat. Jag somnar oftast först.

Runt midnatt kommer så Gustav gåendes till oss och väcker snabbt sina syskon genom att kärvänligt klappa på deras ögon. Medan jag somnar om tjejerna tar Pelle med sig Gustav och somnar honom på soffan medan han själv kollar på film på Canal + och försöker få mer än 5 timmars sömn den natten.

Matrutiner:

Medan jag lagar den näringsriktiga maten springer barnen runt mina ben som svältande hundvalpar samtidigt som de undrar när det "är klaaaaart?". Sedan sätter vi oss lugnt till det dukade bordet. Först upptäcker jag att det saknas glas så det hämtar jag. Pelles bestick har oftast rymt så han hämtar nya. Gustav har visst inte fått en tallrik så den hämtar Selma och till sist upptäcker vi att det inte finns några skedar att ta maten med. Det brukar inte hindra Gustav som oftast redan har börjat förse sig med käk.

Selma och/eller Ellie bryter sedan ihop för att de fått fel färg på besticken. Under tiden passar Gustav på att förse sig med mer mat. Mycket mat.

Efter två tuggor blir Selma alltid bajsnödig och berättar det högt och tydligt så att ingen kan undgå det. Hon brås nämligen på sin far.

Gustav äter alltid duktigt. Han är bara liiite klumpig och "råkar" ofta välta gaffeln halvvägs till munnen. Efter halva måltiden brukar han dock tycka att jag äter lite dåligt så då bär han med sig sin tallrik till min plats och sätter sig demonstrativt i mitt knä. Sedan blir jag matad. Oavsett om jag vill eller inte.

Rutiner är verkligen toppen!

VAB

Japp, i dag har jag vabbat igen. Den ofrivilligt lediga dagen har jag därför ägnat åt att ta hand om hem och hushåll. Och den sjuka dottern förstås.

Den sjuka dottern var dock tillräckligt frisk för att ge sin ömma moder befallningar à la "Hämta den.." och "Nej! Inte den! Den!" så en dag på jobbet kändes som det lugna alternativet.

Men lite hushållsarbete fick vi gjort. Vi har vikt tvätt. Tydligen viker jag den helt fel så Selma kände sig tvungen att ge mig en lektion i tvättvikning.

- Först lägger du tröjan så här, inledde hon väldigt långsamt och övertydligt samtidigt som hon demonstrerade hur tröjan skulle ligga.

- Sedan tar du ärmarna och lägger dem som om de är kissnödiga, fortsatte hon fortfarande besvärande långsamt och la tröjärmarna i kors på varandra.

- Sedan viker du upp tröjan så här, avslutade hon.

- Okej, men jag brukar göra så här sa jag och vek snabbt som en iller ihop en tröja. Tvättvikning är inte min favoritsport så jag gör det gärna snabbt. Dessutom brukar jag sällan vika tvätten. Den hamnar oftast i en hög i klädkammaren där man får rota fram det plagg man vill ha för dagen.

Selma tittade ogillande på min vikning och deklarerade högt att jag hade gjort fel. Efter ytterligare en oändligt långsam demonstration av tröjvikning fick jag så prova igen. Nu med ett godkänt resultat. Efter ett par lyckade vikningar bestämde sig Selma för att det var dags för en paus. För henne - inte för mig.

I morgon får hon gå till dagis.

Säkerhetskopia

Gör ni säkerhetskopior av er blogg? Då undrar jag när, var och hur?

Vad är det här?

Ellie klänger på skrivbordet och riskerar att välta både datorn och bordet över sig.

- Mamma, är det här en klätterställning? undrar hon glatt.

- Eh, nej.

Ok, då kör vi

Nu är det upp till bevis för Universum!
Jag är redo för Lotto-vinsten nu.

Selektivt minne

I bland undrar jag om maken och jag verkligen lever i samma familj. När jag kom hem med chokladkalendrarna stirrade Pelle mycket förvånat på mig och utbrast:

- Varför? Varför har du köpt chokladkalendrar? Kommer du inte ihåg hur det var förra året?

- Eh, va? sade jag och tänkte att min man måste ha fått en stroke eller något.

- De var ju skitduktiga! De väntade ju supersnällt på sin bit och sedan var det bra, fortsatte jag.

- Eh, nej! sade min man och tänkte antagligen att hans fru var helt från vettet. Hans blick sade det i alla fall.

- De tjatade om den där chokladen från det att de steg upp tills de kom till dagis. Oavbrutet.

Pelles minnesbild låter definitivt mer som våra barn än vad min minnesbild av dem som små änglar gör. Trots det har jag haft lite svårt att tro på honom. Eller, rättare sagt har jag tagit varje chans jag har haft och försökt övertyga honom om att jag har rätt och att han har fel. Men nu undrar jag om det kanske inte är han som haft rätt hela tiden.

När jag funderade på vad vi skulle käka till middag kom jag till sist fram till att vi skulle ha någon form av tacogryta med ris till barnen och omelettstrimlor till oss. När riset kokade på spisen undrade jag nämligen varför i hela friden det var så länge sedan vi hade ris till middagen.



Nu vet jag.

tisdag 6 januari 2009

Alla barn är olika

Ja, det sägs ju att alla barn är olika. Därför kommer här en redogörelse för mina barns olikheter:

Selma är mycket kreativ, smart och har ett väldigt stort hjärta.

Ellie är vår lilla spjuver som kan se otroligt oskyldig ut.

Gustav är, utan konkurrens, vårt klumpigaste barn. Han är sin mors son om man säger så... I dag hade vi ett försenat 3-årskalas för Ellie som för övrigt höll på att sjunka ner genom jorden när vi sjöng för henne.

Bokstavligt talat.

När vi började med "Ja må hon leva" ser vi hur Ellie omedelbart tappar all styrsel i kroppen och generat sjunker ihop i en liten hög under köksbordet. Där låg hon sedan tills vi hade sjungit färdigt.

Men, åter till Gustav. Just nu ser han lite kantstött ut vilket beror på att han har ramlat ner från trappan ett hundratal gånger under lovet. Då menar jag inte hela trappan. Nej, Gustav brukar stå på det nedersta trappsteget, tappa en sak i golvet, bara för att böja sig ner för att hämta upp saken. Eller, bilen, är det ju egentligen alltid. Om han inte har snott något från systrarna förstås...

Fast i och för sig tappar han sällan saker i flykten. De knubbiga små nävarna brukar hålla stöldgodset i ett mycket fast grepp.

När han då böjer sig ner glömmer han bort nivåskillnaden mellan trappstegen och upplockandet slutar med en schysst liten kullerbytta ner på golvet.

Dessutom så spiller han rätt frekvent också - precis som sin mamma. Det blir mycket "Oj, hoppsan" vid våra måltider och vi är också storförbrukare av hushållspapper i den här familjen. I dag hann jag precis torka upp det utspillda kaffet innan han välte ut saften.

- Det är ju precis som en fars! sa Gustavs gudmor fascinerat.

- Varje måltid... muttrade jag till svar.

Fast egentligen tycker jag inte att det gör så mycket - det är ju trots allt mina klumpighetsgener han har fått.

Dessutom är det ett världsligt problem.

Hörrudu, Universum!

Det finns några saker jag vill ha av dig i år.

1) En ny mobiltelefon som man kan blogga ifrån. Den måste ha en bra kamera för vi har ingen annan och barnen är så suddiga i kanterna nu.

2) En torktumlare.

3) Pengar vågar jag inte be om för då kommer de nog som ett arv eller utbetalning av livförsäkring och det vill jag absolut inte. Men en Lottovinst skulle funka! Och utan att vara supergirig kanske jag kan få mer än de 23:- jag fick sist?

Ja, det var nog allt det. Tack på förhand.

Nya planer

Jag hade stora planer för jullovet i år. Förra året skrev jag finliret på C-uppsatsen så jag var lite, lite upptagen. I år skulle jag vara helt ledig i en vecka utan varken tentaångest eller uppsatsångest. Jag skulle leka med barnen på dagarna, blogga på kvällarna och kanske ta mig ett glas vin.

Den 19 december klockan 16.00 började så äntligen barnens jullov. Den 19 december 16:30 kräktes Ellie. Den 19 december 16:45 kräktes Gustav. Sedan kräktes resten av familjen. Med andra ord började jullovet toppen. Sedan började jag jobba och somnade oftast samtidigt som jag nattade barnen.

- Nej, jag lovar...jag ska inte somna i kväll! Vi kan sitta uppe och kanske kolla en film? lovade jag maken som förgäves har väntat uppe på mig.
I kväll har jag därför en ny strategi. Blogg och ett glas vin innan nattningen.


lördag 3 januari 2009

Tricks of the trade

När man börjar jobba så tidigt att man åker med en av de första bussarna så skapas det snabbt en känsla av gemenskap bland kollektivtrafikanterna. "Här sitter vi som får samhället att fungera" ser alla ut att tänka. Det är vi som sitter här på bussen som tömmer era soptunnor, ser till att ni får post, en dagstidning och mat att köpa i affären. Inga finlirare som marknadsförare, omvärldsanalytiker eller civilekonomer - de vaknar senare.

När jag satt ensam i denna gemenskap kom jag att tänka på att det, i alla jobb, finns små knep man tar till för att slippa vissa saker. När jag jobbade på Ica Maxi en sommar undrade jag de första dagarna varför alla i personalen gick så jävla snabbt i butiken.

Sedan fattade jag att man var tvungen att gå jävligt snabbt för annars var det enda man hörde "Ursäkta...", "Var finns..." och ett evigt "Hallå! Jobbar du här?" och hade man en gång stannat kom man aldrig loss från kundernas klor.

På Posten lärde jag mig snabbt att det är roligare att sortera stora kuvert än små. Det roligaste var att "kasta klump" vilket betyder att man sorterar paket och brevbuntar genom att kasta dem i säckar - lite som basket. Sedan var det också bäst att sitta i brevresningen för på den tiden på Posten fick man gå hem så fort man var klar. Brevresningen var den första grovsorteringen av posten och därför blev man alltid klar först.

På Skopunkten lärde jag mig att personalrabatt på skor är en jävligt bra grej.

Nu när jag ska ge mig in i en ny bransch behöver jag veta fler tips och tricks så ge mig era bästa jobbtips!

Ska vi snacka lite nyårslöften nu eller?

Jag har en stark tradition av nyårslöften och egentligen borde jag väl förbättra mig på de områdena även under 2009 men jag tror ärligt talat att jag ger upp den ambitionen. Vem bryr sig egentligen om jag har fina naglar eller inte?

Det är så här jag är: lite småslarvig, strör saker omkring mig, biter på naglarna och har en ytterst kramvänlig mage.

Mitt nyårslöfte blir istället att jag ska säga upp bekantskapen med Jante och Luther.

Vad har ni för nyårslöften?

torsdag 1 januari 2009

Var jag är?

Jo, på jobbet. Eller på väg till eller från jobbet. Eller på lunch.

Under jullovet ska jag nämligen jobba heltid ett par veckor och jag undrar redan när man får träffa sina barn som heltidsarbetande. Jag har ju studerat sedan tidernas begynnelser (ungefär...) och är van att styra min tid själv. Vill jag någon gång hämta tidigare på dagis så gör jag det. Och vill jag det inte så gör jag det inte. Enkel ekvation.

Men nu är det andra tider minsann. Stämpelklocka, schemalagda raster och busstider att passa. Och vilka tider det är sedan... I morgon går bussen 04:58 vilket faktiskt är mitt i natten. För att se det positivt så kan jag berätta att det är otroligt vackert den tiden på natten med knarr under sulorna och snö som gnistrar i månskenet. Dessutom är det kul att jobba, ha arbetskamrater, få julklapp för att inte tala om hur kul det är att få lön.

Blogga hinner jag däremot inte men håll ut! Snart är deltidsjobbet ett äkta deltidsjobb och jag kommer återigen att ha tid att bekänna mina synder för er.