söndag 28 december 2008

Jag är för gammal

Jag vet att det i min profil står att jag är "Framförallt ung. Och snygg.". Det stämmer inte. Det blir inte mer sant bara för att jag får visa leg på Systembolaget. Härmed erkänner jag officiellt att jag är alldeles för gammal (och snygg) för att ha ett arbete där man måste stå upp i åtta timmar.

Min kropp säger "Tack, men nej tack!" och hälsar att den föredrar att sitta i en ergonomisk stol för att i stället låta hjärnan arbeta.

Fast det är förbannat skönt när lönen kommer. Speciellt eftersom mitt extrajobb ger mig mer pengar än vad CSN gör.

Nu ska min värkande lekamen få en natts lindring innan jag beger mig till jobbet i ottan.

fredag 26 december 2008

Pesten har dragit vidare

Med risk för att utmana universum så vågar jag nog ändå säga att vi är friska nu.

Nu är det dags att blogga igen!

Vad fan menar du egentligen?

Jag kan se genom fingrarna när det gäller de flesta sär- och felskrivningar som sjuk syster, dem när det ska vara de och så vidare men ibland undrar jag hur en del tänker...

Hur ser en människas världsbild ut när han/hon skriver så här:

Han råkade ut för en oprovosorisk misshandel. Till skillnad mot en som inte är provisorisk? Vad tänker de när de hör att till exempel lagningen är provisorisk? Drar de paralleller mellan misshandeln och tandlagningen då?

Fluorsocker Låter mums... Eller tror man att fluorsockret, till skillnad från strösockret, är bra för tänderna och att man därför har det i tandkräm?

Men min nyfunna favorit är ändå:

Han vill alltid dromedera mig - Eh, vad ville han sade du? Dromedera... vad kan det vara? Är det någonting sexuellt kanske (som sagt jag har tre barn - jag har inte sex...) som jag inte vet vad det är? Jaha...dominera menar du! Ah det är ju något helt annat! Eller är det kanske domdera?

måndag 22 december 2008

Pesten är här

Vinterkräksjukehelvetet har intagit hela familjen.

De senaste dagarna har ägnats åt att torka kräks och det lär väl fortsätta i vinterkräksjukans tecken över jul också. För att inte smitta er ligger bloggen i träda så länge.

De säger att det inte smittar digitalt men det vete fan...

Skickar en pestsmittad önskan om en God Jul till er alla!

fredag 19 december 2008

Vem fan är du?

Ni vet hur det är - man möter någon, hälsar, frågar hur det är nuförtiden och går sedan därifrån och undrar vem faan det där var. Är det ett gammalt hångel? En kompis kompis? Klasskompis?

När vi bodde i Solna stötte jag ofta på en kille som jag för mitt liv inte kunde placera. Hångel? Engångsartikel? (Se inte så chockade ut! Ni kan nog ni med...)

Jag kom fram till att jag nog inte vare sig hånglat eller haft mer intimt umgänge med snubben eftersom jag faktiskt inte hade något minne av det - även om just det kanske inte är en garanti för att det inte har hänt.

Men, tack vare min fjortisdagbok vet jag nu att det var "Perra" - Liljans kompis.

Min egen stödgrupp

I dag har jag börjat smälta rotfyllningen men jag tänkte ändå starta upp min egen stödgrupp för rotfyllare - Anonyma Rotfyllon. Ni som vill vara med kan anmäla er i kommentarsfältet. I stödgruppen ska vi styrkekramas och tipsa varandra om hur man bäst tar sig igenom rotfyllningstiden.

I kväll ska jag , som ordförande i Anonyma Rotfyllon, se om alkohol verkligen skapar minnesluckor eller inte. Jag kommer därför att inta alkoholhaltiga drycker för att verifiera den påstådda effekten. Det rör sig alltså om ett seriöst vetenskapligt försök och inget vanligt vindrickande. Jag kommer att rapportera om hur det hela har förlöpt lite senare.

Fram tills dess får ni hålla till godo med ännu ett dagboksinlägg från den ljuva fjortistiden.

onsdag 17 december 2008

Rotfyllningen och jag

I dag har jag överlevt en rotfyllning. Att göra en rotfyllning är ungefär lika roligt som det låter - speciellt för tandläkarrädda människor som jag. Eller - egentligen är jag inte rädd för tandläkaren (henne skulle jag nog kunna brotta ner närsomhelst) utan det som tandläkaren gör - rotfyllningar och liknande.

För er som inte har gjort en rotfyllning än så kan jag berätta att det tar väldigt, väldigt lång tid. Först ska det borras och rensas och filas och rensas och filas och rensas och filas och sköljas och fyllas - fast bara provisoriskt - innan man får vänta ett par veckor för den riktiga fyllningen.

Sedan ska man betala och det är inte heller kul.

Jag har mycket aktivt undvikit allt vad tandläkare heter i ungefär sexton år - så innan jag gick till tandläkaren trodde jag att:

1) Jag skulle få så mycket skäll för att jag inte hade gått dit på evigheter att jag skulle börja gråta.

2) Jag skulle behöva dra ut alla tänder omgående - utan bedövning. Jag skulle vara 34 och tandlös.

Nu fick jag inte skäll av tandläkaren alls och jag behövde inte dra ut några tänder heller. Jag hade bara två hål - förutom rotfyllningshelvetet - att åtgärda. Den första är redan klar och den andra ska jag åtgärda i morgon. (Lägg gärna märke till hur jag använder "åtgärda" i stället för att "borra"...)

Efter det ska jag kasta mig djupt ner i bloggträsket igen men nu måste jag profylaxandas så att jag hinner förtränga rotfyllningen innan tandläkarbesöket i morgon.

Annars "glömmer" jag nog att gå av bussen i morgon.

tisdag 16 december 2008

En språkpolis till en annan

Selma sitter ofta och ritar bredvid mig medan jag pluggar vid datorn eller bara slösurfar på nätet. Som en braaa mamma vill jag ju gärna uppmärksamma min dotters fantastiska alster.
Jag har lärt mig att inte fråga vad det är bilden föreställer - för det uppskattas inte. Istället säger jag uppskattande "Åh, wow!" eller så berömmer jag färgerna och ibland motiven - som i dag.


- Vilka fina hår du gör på dina gubbar! sade jag beundrande.
- "Vilket fint hår" heter det, invände Selma med eftertryck. Inte fina! Vilket. Fint. Hår.

Jag har världens tur!

I min inbox hittade inte mindre är tre gratulationsmejl i morse! Jag är en "X-mas winner", en "X-mas promo winner" och sedan har jag vunnit på en lott med nummer 0017684362483.

Gud vad glad jag är! Det måste vara universum som är med mig igen. Undrar om jag har vunnit mer än de 23 kronor jag vann sist? Det verkar vara bättre att inte köpa lotter eftersom jag nu har vunnit tre gånger utan att ha köpt en enda lott.

Dessutom önskar en person som heter Mallam Tanko mig God Jul - inte bara en utan två gånger. Undrar vem han är? Han kanske ska på julfesten i Torslanda?

måndag 15 december 2008

Nya motiveringar

Mina försök till humoristiska motiveringar föll inte i god jord ser jag.

Jag skippar humorn och ger de som var besvikna en ny motivering:

För att ni berikar min vardag.

Ni som tyckte att den första motiveringen var okej kan behålla den.

söndag 14 december 2008

Utmärkelse!

Jag har fått en utmärkelse av Bubbel i vardagen med en uppmaning att i min tur ge 7 bloggar samma utmärkelse.

Då ska vi se:

Wey får en för att hon verkar behöva det helt enkelt. Dessutom brukar hon ju få saker av mig.

Hönsmamman får en för att hon verkar vara en himla snäll tjej. Dessutom anmälde hon min blogg till Rix FM så egentligen borde hon få två.

Blue får den tredje eftersom hon var den enda som fattade mitt Förlåt mamma!-inlägg.

Äjj-Käjj får en för att hon bor någonstans i Götlaborg. Det kan inte vara lätt att bo på baksidan. Å andra sidan har hon nära till Torslanda och om lusten faller på kan hon alltod hälsa på L där.

Trileia får en så att hon kommer ur sin bloggpaus.

Petra C får en för att hon faktiskt gör saker som jag aldrig kommer att göra. Typ pysslar, gör egna smycken och så vidare. Klart avundsjuk.

Erotiska Roger är en märklig gestalt som dyker upp på min blogg i bland. Han får en utmärkelse för att han är komplett vansinnig men harmlös. Dessutom är han min make så ni andra som har sett honom här - han kommer inte till er blogg. Jag lovar.

Pelle startade en egen blogg enbart för att få fler läsare än vad jag hade. "Det är inte så svårt - skriv om sex bara..." sade jag på skämt. Fem minuter senare var bloggen startad...

torsdag 11 december 2008

I måndags var jag en dålig mamma - på riktigt

Selma har gymnastik varannan vecka på dagis. Då ska alla barnen ha med sig vatten i en flaska och en frukt - allt packat i ryggsäck i lämpligt format. Dessutom måste de vara på dagis senast 8:30. Dagisutflykter är viktiga saker. Det är här det avgörs om man tillhör bra mamma-klubben eller inte och man vill ju gärna tillhöra den klubben och inte den andra. Ni vet den där som de snackar om på fikarasten när inga föräldrar finns i närheten.

Det som har ställt till det är den här grejen med varannan vecka. Hade det varit varje vecka hade det varit lugnt men mitt minne sträcker sig inte mer än två dagar tillbaka. Det finns en klar fördel med det och det är att pinsamma saker man har gjort preskriberas snabbt. Nackdelen är att jag inte för mittliv kan komma ihåg om det var udda eller jämna veckor hon har gymnastik. Jag kan heller inte komma ihåg om hon hade det förra måndagen eller inte.

Lättnaden var därför stor när jag upptäckte att hennes gymnastik sammanföll med mina jobbhelger. Jag jobbar först- Selma gympar sedan. Skitenkelt. Dessutom kunde jag köpa frukt på jobbet sent på söndagkväll. Där gjorde man två flugor på smällen!

I måndags efter lämningen ringde Pelle och berättade att Selma var nästan själv på avdelningen. Nej fan! tänkte jag. Inte mer VAB.

- De andra femåringarna är och åker skridskor i ishallen, fortsätter han sedan.

Fittjävel! tänkte jag för i bland får man svära och just fittjävel är det som jag undlipper mig vid svåra skador och missade dagisgrejer. Kanske inte så politiskt korrekt men - jag säger som lillbrorsan - palla...

För att kompensera min femåring för det här (och skjuta upp hemtentan lite...) fatala misstaget så hämtade jag henne tidigare för att utnyttja Allmänhetens åkning i Väsby ishall.

Väl där ägnade Selma 1,5 timme åt att berätta för mig att det var mitt fel att hon inte kunde åka skridskor. Jag däremot ansåg att det berodde på att hon enbart har åkt skridskor tre gånger tidigare.

Vi enades aldrig.

Nu måste jag komma ihåg att det är Luciafirande i morgon!

Nu ska jag spendera lottovinsten!

Frågan är vad jag ska göra för den hiskeliga summan? Jag har redan vunnit en gång på Triss den här veckan så frågan är om det är tredje gången gillt om jag byter ut lottovinsten mot nya lotter. Det kanske är som storvinsten kommer?

Eller borde jag ta vinsten och spendera den på något mer hållbart. Ett lypsyl kanske? Fast det är ju inte så hållbart förstås.

Vad kan man göra mer för 23 riksdaler som man inte hade innan? Nu ignorerar vi det faktum att det kostade 40 kronor att lämna in själva kupongen så egentligen ligger jag 17 kronor back.

Har ni några förslag? Två tialotter? En take away-latte? Lägga till två spänn för en triss?

onsdag 10 december 2008

Lottovinst!

23 kronor.

Jojo. Man tackar.

Tack!

Ok, universum... Det verkar ju funka bra det här. Nycklarna är återfunna i en låda som inte har använts på evigheter. Det tackar vi för!
Då önskar jag mig bara en storvinst på den här!

Tack på förhand.

Man ska tydligen be till universum

Flygvärdinnan påstår att man ska be till universum om det man vill ha. Jag vill bara påpeka att jag är en kommandomamma - jag ber inte.

Universum. Ge. Mig. Mina. Jobbnycklar.

Nu.

tisdag 9 december 2008

Penntestet

Penntestet går ut på att man placerar en penna under bröstet och ramlar den ner har man klarat testet. Testet skall alltså avslöja om man har toppiga och fina bröst eller inte.


En snabb, visuell kontroll borde klara av att ge svar på den frågan tycker jag.


Med tanke på Selmas kommentar fattar ju vem som helst att det inte ramlar loss några pennor från mina bröst inte. Men, nyfiken som jag är har jag testat andra saker.
Här är resultatet:


Penna? Sitter kvar.


Telefon? Sitter kvar. Då snackar vi en trådlös variant - ingen bakelitvariant.


Pocketbok? Satt kvar första gången men inte kontrollrundan.


Norstedts Stora Svensk-Engelska ordbok? Sitter inte kvar.


Fy fan vad jag är glad att ordboken ramlade ner.

Förspel

- Du...det var längesedan, säger maken med en förhoppningsfull glimt i ögonen.

- Var det? undrar jag förvånat. Letar febrilt i minnet efter senaste gången men kommer inte ihåg när det skulle ha varit så jag får väl hålla med om att det måste ha varit ett tag sedan.

- I kväll när barnen somnat, lovar jag.

- Men det är föräldrarådsmöte i kväll, säger han besviket. (Vi är som sagt var braaa föräldrar!)

- I morgon då? föreslår jag innan jag kommer på att jag ska på möte.

Sedan fortsätter det så där ett tag innan vi enas om att vi snart, nästa vecka i alla fall, ska få till det. Veckan efter ligger åtminstone en tredjedel av barnen och hostar, kräks eller knaprar Kåvepenin.

Jag har nog inget behov av vare sig spiral eller knipövningar om man tänker efter.

Spiral

Det finns vissa yrken som kräver åtminstone ett visst mått av auktoritet för att det ska kännas riktigt bra. Polis är ju ett uppenbart yrke där det krävs. Har det hänt en olycka eller om man har blivit rånad så vill man gärna att någon annan tar ansvar och vet vad som ska göras.

Nu kan jag också lägga till barnmorska på min lista över auktoritetskrävande yrken. När jag skulle sätta in en kopparspiral (närstående familjemedlemmar kan sluta läsa här om det känns jobbigt) så saknade barnmorskan all form av auktoritet. Jag är ju som sagt inte så pryd längre efter tre vaginala förlossningar så jag lade mig bekvämt till rätta i gynstolen.

Strumporna behöll jag, efter lite tvekan, på mig. Det är annars alltid ett dilemma, tycker jag. Det är kanske lite överambitiöst att ta av dem men det ser så konstigt ut med nakna ben med strumpor på. Speciellt när det enda man ser är taket och ens fötter. Dagen till ära hade jag Selmas rosa-och lilarandiga strumpor på mig så de fick till slut vara på.

"Lite längre ner, lite längre ner, lite längre ner, lite längre ner" upprepade barnmorskan tills jag låg mer på golvet än i stolen.

- Jaha, då ska vi se hur det här går, fortsatte hon lite för osäkert för min smak. Om det är någon som ska föra in metallföremål i mig så vill jag gärna känna att de vet vad de gör. Sedan började hon läsa bruksanvisningen på förpackningen under mycket hummande. Efter ett par minuter hör jag henne säga att det "nog ska gå bra och har jag tagit smärtstillande?".

Det har jag - frågan är väl om Ipren verkligen räcker vid en punkterad livmoder?

Sedan tappar hon lite grejer på golvet samtidigt som hon kommer på att hon kanske ska dra ner rullgardinen. Rummet vetter mot gatan och från gynstolen har man en fin utsikt genom fönstret. Och insikt utifrån. Som sagt - jag är inte så pryd längre.

- Okej, då börjar jag. Glöm inte bort att andas nu. Det är inte så farligt det här, säger hon - kanske mest till sig själv.

När barnmorskan äntligen tar mod till sig så går det naturligtvis bra. Tre barn har bott i nämnda livmoder så en liten spiral känns som en fis i rymden. Ingen av oss svimmade heller och hon såg rätt stolt ut efteråt när vi sade hej då.

Nu funderar jag på om jag ska be henne ta ut spiralen och sedan sätta in en ny ett par dagar senare så att hon får öva upp sitt självförtroende lite. Vad tror ni om det?

måndag 8 december 2008

Jo, det var ju så här...

Jag blev ju lite ilsken när Ilmar Reepalu föreslog att elever skulle sätta betyg på sina lärare. Jag har inget emot utvärderingar men en betygssättning som ska ligga till grund för löneutveckling och liknande ska inte göras av elever.

Nu är jag lätt impulsiv av mig så jag hoppade raskt av lärarutbildningen och sökte istället in till det här. Det är en utbildning som är som klippt och skuren för mig och jag ville väldigt, väldigt gärna komma in. Jag pluggade till och med upp mina mattekunskaper för att komma in.

Så nu vet ni.

Antagningsbesked

Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in! Jag kom in!

Hängde ni inte med? Jag. Kom. In.

söndag 7 december 2008

Världens renaste tvätt

Med tre barn i familjen varav två är av kvinnligt kön och därför (tydligen) måste byta om ofta så blir det sjukt mycket tvätt. Vi försöker hålla efter men det går ju åt helvete eftersom hushållsarbete har en väldigt låg prioritet hos oss.


Därför kan det hända att det blir lite tvätt liggandes i maskinen i bland - eller ofta. Det löser vi genom att tvätta om den och bedyra inför varandra att i kväll, i kväll, tar vi hand om den. Sedan undviker vi varandra tills det är läggdags så att ingen ska påtala det faktum att det ligger blöt tvätt i maskinen.


Tvätten i maskinen just nu är inne på sin fjärde vända, dessutom väntar åtminstone sex IKEA-påsar på att bli tvättade.

Vi tar dem i morgon va?

Min man och jag kör GI-hardcore

Nu har även jag hakat på GI-trenden men eftersom jag är en kommandomamma kör jag hardcore - LCHF- Low Carb High Fat. Principen är att man utesluter så gott som alla kolhydrater - även de långsamma till skillnad från GI. Energin kommer istället från protein och fett.

Det funkar - för mig. Jag är i och för sig nöjd med alla dieter som tillåter vin och kaffe.

Maken kombinerar LCHF med extra mackor, pasta, läsk och majs.

Om ett år kommer han att se ut som Elvis Presley. Och jag som Priscilla .

Julfint

Jag får väl erkänna att jag ligger efter med julförberedelserna. Men i dag har vi både möblerat om och julpysslat. Barnen också till min stora glädje.

Selma har dekorerat våra fönsterbrädor med snören i vackraste vintervitt och pärlor i stark cerise som lite uppnosigt trotsar julhelgens rödgröna färgkod.




Gustav däremot tog sig an adventsljusstaken. Den har ännu inte pyntats så den ser lite kal ut. Det tänkte jag göra till fjärde advent tror jag - för nästa helg jobbar jag.



Nästa gång någon ifrågasätter min städning ska jag hänvisa dem till bloggen.
Som belöning för min städiver skall jag dricka ett glas vin eller två i kväll. Det tycker vän av ordning inte om för i Sverige dricker man rusdrycker enbart på fredagar och lördagar.
Så om vän av ordning tycker vi inte, som Häxan Surtant skulle ha sagt. Fast vi kan ju alltid låtsas att det är glögg.
Jo, jag fick visa leg på Systembolaget. Det var samma kille som frågade om leg förra gången jag handlade.
Jag kommer att välja hans kassa nästa gång också.

lördag 6 december 2008

And the difference is..?

- Åh, wow! Vilket coolt spindelnät! sa jag uppmuntrade till Selma eftersom jag har hört att man ska uppmuntra sina barn. Om man vill vara en bra mamma förstås och det vill ju jag.

- Det är inget spindelnät. Det är ett spindelnät!


fredag 5 december 2008

Det bråkas i bloggträsket

Sånt tjafs orkar jag inte med men en kort sammanfattning följer.

En person vill att de andra ska göra något. Det vill de inte så då är de dumma. Tycker den där första personen.

Det de ska göra, enligt den första personen, är att länka till hans blogg för ett behjärtansvärt ändamål. Plus att öka på hans besöksstatistik förstås så att han får mer pengar.

Jag har lovat att länka för ett annat behjärtansvärt ändamål.

Olika är vi allihopa

Jag försöker oftast att se fräsch ut, ha ett rent och städat hem, laga god mat och vara en rolig fru. Lättare sagt än gjort! Det funkar naturligtvis långt ifrån alltid. Men sån är jag. True story!

Det går att läsa i Radhusfruns blogginfo om henne själv.

Jag försöker också med det.

Det går åt helvete.

Paket på väg!

Chokladkalendrarna var ju tydligen "skitäckliga" så de har lottats ut och den mycket glada vinnaren Wey har ännu ett fint paket att längta till!

Barnen får i stället den här innovativa julkalendern.


torsdag 4 december 2008

10 februari 1988

Jag var optimistisk och försökte skriva ett inlägg medan barnen var vakna. Det gick sådär.

Av den anledningen sparades det i utkastmappen ett hundratal gånger och hamnade långt ner i bloggen - okej, inte sååå långt - så jag är schysst och länkar till det!

Adventskalendertävlingen avgjord!

Eftersom Wey var den enda hågade spekulanten skickar jag alla tre kalendrar till henne.

Stort grattis!

Välgörenhet

Nu har jag skänkt de utlovade 100:- till Barncancerfonden. Det gjorde jag genom att skicka 2 stycken sms med texten FORSKA till 72900 .

onsdag 3 december 2008

Utseendet är allt!

Jag har ett nytt utseende på bloggen!

Eftersom jag saknar den kvinnliga pysselgenen har jag fått hjälp av Tre stycken som har gjort ett utmärkt jobb!

Som tack för hjälpen ska jag skänka 100:- till Barncancerfonden vilket jag gör med glädje!

Adventskalender

Man ska tydligen ha en adventskalender i bloggen.

Så även i En kommandomammas bekännelser!

Min variant av adventskalender är en chokladkalender från Lidl för det facila priset av 7,99:-.



Chokladen är tydligen "skitäcklig" och smakar "lakrits".

Därför lottar jag nu ut tre stycken bättre begagnade adventskalendrar!
Jag orkar inte hålla på med något lucköppningstjafs så ni får hela kalendern på en gång. Luckorna 1-3 är redan öppnade och chokladen utspottad men ni kan ju alltid tejpa igen luckorna och fylla med en godare choklad.
Ett tips till den händige kanske?


Hågade spekulanter skriver en motivering så skickar jag kalendern till den med bäst motivering!
Lycka till!

Kattblogg

Det kanske var någon som blev nyfiken på vad en kattblogg egentligen handlar om?

Inte mycket. Det vet jag nu.

Dags att julpynta

Första advent har kommit och gått och jag får väl erkänna att jag inte har julpyntat än. Officiellt skyller jag på att jag har jobbat i helgen men i själva verket beror det på att jag inte hittar jullådan.



Jag har, efter mycket letande, hittat en påse med lite kvarglömda julgranskulor och annat krimskrams. Julgranskulorna har jag hängt upp i köksfönstret och sedan ägnade jag närmare en timme åt att försöka trassla ut det här.


Sedan gav jag upp och har nu skickat maken att införskaffa nytt julpynt.

tisdag 2 december 2008

Leffe-bloggar

En Leffe-blogg är en totalt ointressant blogg förutom för bloggerskan (kvinnliga Leffe-bloggare är trots allt flest). Inläggen handlar mest om att bloggerskan har stigit upp *trött*, att hon har ätit frukost* gott* och att hon är såååå himla kär i sin snutteliplutt Leffe - därav namnet.

De har varit tillsammans i 3 veckor och 2 dagar och hon ääääääälskar honom och hans tatueringar. För att inte tala om Epa-traktorn.

Leffe-bloggerskan hoppas att hon och Leffe ska skaffa barn snart *sugen* och att han kommer att bli en lika bra pappa till deras barn som han är till sina andra fem. Fast dem behöver han ju inte träffa när han får ett nytt med henne sedan förstås *svartsjuk*. Och så vidare i all oändlighet.

Det finns sjukt många Leffe-bloggar.

Kattblogg

Jag har fått reda på att det finns människor som bloggar om sina katter. Det är att ta Leffe-bloggen till en helt ny nivå!

Men för er kattintresserade kan jag berätta att min katt, Morris, idag har sovit. Och ätit.

Men ta reda på fakta då!

Pelle berättade häromdagen att han chattade med en kompis vars sambo är mycket, mycket höggravid.

- De ska snart in och föda! sade han.

- Jaha?! Oj, vad spännande. Hur långt mellan värkarna är det? Eller har vattnet gått?

- Vattnet har inte gått i alla fall.

- Men har hon värkar då? undrade jag.

- Jag vet inte.

- Men du sade ju att det var dags att åka in snart? undrar jag lite förvirrat eftersom jag vet hur sugna förlossningen är på att ta emot blivande mammor som inte är i aktivt förlossningsarbete.

- I fredags hade de varit hos barnmorskan som hade sagt att de nog inte skulle tillbringa helgen hemma.

- Men har hon värkar nu då?

- Ingen aning.

- Men, då ska de väl inte åka in snart?

- Jo men det är ju inte så lång tid kvar! upprepade han exalterat. (Nu kommer Pelle att protestera mot att jag skriver att han var exalterad men han var det...)

- Nä men det kan ju vara dagar kvar innan något händer! Hade slemproppen lossnat då? Hade magen sjunkit?

- Ingen aning.

Varför kan inte män ta reda på väsentliga saker?

Om det rör sig om förlossningar så vill vi med-mammor veta exakt värklängd,värkpaus, slemproppens status, profylaxandning/inte, EDA/inte, pinsamma minnen av lustgas och så vidare. Inget "öh, det händer nog snart..."

Skärpning!

Bloggstatistik - jag ber om ursäkt

För några dagar sedan upptäckte jag att bloggstatistiken sköt i höjden och det kändes skitbra! Fy fan vad jag är bra! tänkte jag nöjt.

Sedan kom bloggstatistiken från Sunet och där kunde jag se att de flesta läsare kom från Bloggportalens söksida. Det ord de hade sökt på var swingers.

Jag ber därför härmed om ursäkt till alla kåta stackare som var sugna på lite parmys. Jag förstår att ni blev till er lite i brallan när ni såg bloggnamnet En kommando-mammas bekännelser men den här bloggen sysslar inte med sånt. Eller, jo bloggerskan har sysslat med sånt, ja sex alltså, men bara tre gånger som alla resulterade i barn. Inom äktenskapet förstås.

Något annat kommer jag inte att erkänna.

Maken har läst bloggen

Numera berättar han inte att han ska skita utan att han ska "pudra näsan".

Hoppas bara att han inte har börjat med kokain eller något för det har vi verkligen inte råd med.

Lyfter upp en kommentar

Hönsmamma skrev veckans snällaste kommentar:

Hej, kul att du hade kikat på min sida *S* Hoppas det itne gjorde något att jag anmälde dig till blogg-SM på rixfm. Tycker du skriver så roligt. Fats synd att du inte vann...

Jag tycker också att det var tråkigt att jag inte vann men jag är väldigt, väldigt glad över att du gillar min blogg tillräckligt mycket för att nominera den!

Trimgel

Trimgel gör reklam:

Gå ned 5 kg snabbt?
Gå ned 5 kg i veckan med Trimgel, det är inte normalt.
http://www.trimgel.se/

Vad menar de med "det är inte normalt"? Är det bra eller inte?

Jag har blivit spådd!

Jag har precis blivit spådd på nätet

Fråga 1) Kommer jag att komma in på utbildningen?
Svar 1) Osäkert.

Fel svar kan jag tycka...

Fråga 2) Kommer jag att komma in på utbildningen?
Svar 2) Ja!

Bättre. Jag har nämligen ingen plan B så kommer jag inte in där behöver jag raskt ett jobb.

Fråga 3) Kommer jagatt bli rik?
Svar 3) Osäkert.

Bäst att specifiera mig lite.

Fråga 4) Kommer jag att bli rik på pengar?
Svar 4) Pendeln vägrar svara och sidan hänger sig.

Jag går vidare till de tunga grejerna - tarotkorten.

Fråga 5) Kommer jag att komma in på utbildningen?
Svar 5) Tre kort fick jag: Page i bägare - Ett frieri alternativt ett kärleksfullt meddelande, Page i svärd - Meddelande rörande lagliga beslut och Två bägare - Kärleksmöte, en tvåsamhet.

Någon som vill hjälpa till att tolka?

MIn son kallar en tjej för hora!

Gustav är en pratsam liten gentleman på ett och ett halvt år.

Nä, nu ljög jag... Han är ingen gentleman alls faktiskt men pratsam är han och ungefär ett och ett halvt år. Det här med åldrar blir lätt lite flytande när man har mer än ett barn. När jag väntade Selma visste jag exakt vilken vecka, dag, timme och minut jag var i. Med Ellie visste jag att hon skulle komma runt jul (Nej, det gör ingenting med ett decemberbarn. Nej, det gör faktiskt ingenting on hon föds på julafton heller. Till sist - nej, vi kunde inte ha planerat det bättre.).

Gustav var beräknad till någon av påskdagarna så det var ju enkelt "Han kommer till påsk" var det bara att svara. Sedan fick man demonstrera sin dumhet när folk undrade om påsken var tidig eller sen i år...

Men nu var det ju inte åldrar som det skulle bloggas om utan Gustavs pratsamhet. Han kan massor av ord varav "mera" och "min" används mest frekvent. Framförallt "min". Dagisfröknarna berättade en dag stolt att Gustav kunde säga alla namn på barnen: "Lee, Liam, Heaven och Chanelle" (jag veeeeet...) började en av fröknarna medan hon pekade på barnen. Sedan vände hon sig glatt till Gustav:

- Gustav! Kan du säga Tyra? Gustav! Säg Tyyyyyra!

- Hora! svarade gustav glatt. Hoooooora! Hooooooooora!

- Visst är han väl duktig? undrade fröken.

Sure.

måndag 1 december 2008

Yrke - Frilansande skribent

Jag är publicerad!

Okej, det är en debattartikel i Skolvärlden, en facklig tidning, men det är mitt namn som står där under artikeln.

Läs själva på sidan 26

We have a winner!

Då var tävlingen avgjord!


Popcorn A: Valdes av Hon som bloggar igen och Bittans kompis som egentligen ville ha D.

Popcorn B: Valdes av Bubbel i vardagen och Jenny som inte riktigt visste vad hon ville.

Popcorn C: Valdes av Lina och A-K som hellre ville ha Vogue men se den gubben gick inte.

Popcorn D: Valdes endast av Wey som egentligen ville ha C

Det känns skönt att se att ni är kapabla att fatta snabba beslut och stå fast vid dem!

Här är filmen. Ur recensionerna läser vi bland annat "Olidlig spänning", "En doft av bergman" och "En riktig må bra-film". Enjoy!

video


För er som inte orkar med spänningen kan jag avslöja att Wey är vinnaren! Eftersom det bara var hon som valt det rätta alternativet behåller jag värdecheckarna på McDonald's som skulle ha varit 2:a pris. De sparas till ett senare tillfälle.

Bittans kompis ville vinna vad som helst så ett gnagt äpple kommer på posten!

Grattis till er båda!

lördag 29 november 2008

Är du en duktig krönikör?

Det undrar Allt om barn

Det är jag, nu ska jag bara bevisa det också. Det får bli på måndag då helgen skall ägnas åt aktivt lönearbete så att barnen kan få några julklappar. Och mat förstås.

Förslag på ämnen någon? Jag har en idé men andra förslag för inspiration tas tacksamt emot.

Glöm inte tävlingen! Den är en alldeles, alldeles riktig tävling med alldeles, alldeles riktiga priser.

Vinnaren avslöjas på måndag med filmklipp från poppningen och allt.

fredag 28 november 2008

Ett fredagstips

I vinterkräksjuketider är DAX Ytdesinfektion och Alcogel en stapelvara på Apoteket.

Luktar man för länge på ångorna från DAX Ytdesinfektion kan man, enligt etiketten, bli lätt dåsig, snurrig och yr.






Ett enkelt men fiffigt tips från mig till dig så här på fredagskvällen när lådvinet kan ha tagit slut.


Enjoy! som vi säger här i bloggvärlden.

Oj, den rymde. Förlåt.

Magdalena Ribbing är ju alltid en favorit. Hur skulle man annars veta hur man ska uppföra sig på finare middagar? Det förutsätter ju förstås att man faktiskt blir bjuden på sådana - och det blir inte barnfamiljer som är kända för att ha spagetti på golvet. Men man kan ju drömma.

I DN kan man läsa hennes, alltid eminenta, svar på etikettfrågor om både stort och smått. I det här fallet gäller frågan en oinbjuden och kvarlämnad rottweiler på ett barnkalas. Ribbings artiga svar är att man ringer upp hundägaren och ber denne hämta hunden och det är såklart så man borde göra.

Ärligt talat hade jag nog bara öppnat grinden och hoppats att hunden sprang bort. Långt bort.

Mama undrar

Tidningen mama undrar i en enkät på nätet:

Vad är du allra bäst på?
  • Ta hand om dig själv.
  • Laga god vardagsmiddag.
  • Hitta på roliga saker för barnen.
  • Sortera barnens prylar.
  • Styra upp barnfria kvällar för dig och mannen.

Är de helt jävla vansinniga undrar jag eller har de bara ingen verklighetsuppfattning?

  • "Laga god vardagsmiddag" Sure, om ravioli, fiskpinnar och blodpudding serverad i badet räknas dit.
  • "Hitta på roliga saker för barnen" Nu barn ska vi gå hem och städa innan den 4-åriga städpolisen kommer på besök!
  • "Sortera barnens prylar" Visst, den leksaken hamnar i sopsäcken och den med. Klart.
  • "Styra upp barnfria kvällar för dig och mannen" Eh, när då? Räknas det som barnfritt om man låser in sig i badrummet? Även om barnen står utanför och bankar på dörren och kräver att man ska öppna?

Kontaktannonser och mina förslag på signaturer

Man med gård eller villaboende, helst Sthlm-Uppsala-trakten men även en annan del av mellersta och södra Sverige, svara. Du är eventuellt änkeman och känner dig ensam.

Svara till signaturen "Arsenik och stryknin"

Advokat, jurist, polis sökes. Lång, trevlig, gärna akademiker, viljestark, varm och trygg, rökfri, ej spritproblem, skinn på näsan, humor, omtänksam, ärlig, trogen.

Svara till signaturen "Rättshaveristen"

Några rader nedanför:

Finns det verkligen ingen ensam, ledig, gärna äldre advokat, jurist eller polis, även du som är pensionär hör av dig. Helst akademiker.

Svara till "Men svara då för fan!"

Jag är en öppen, pratsam, normalbyggd, turkisk kvinna. Söker en aktiv, trevlig man som tycker om tvåsamhet. Det kanske blir vi två.

Svara till signaturen "Silence is golden. Not!"

Charmig snickare eller brandman med trevligt yttre och glimten i ögat, 37-45 år, sökes för tvåsamhet av kramig och kärleksfull kvinna, 50år, med bruna ögon.

Svara till signaturen "Med uniformen på"

Hur man får barn att somna

A-K har lagt märke till att många föräldrar har svårt att få barn att somna. Hon inte bara uppmärksammar det mycket vanliga problemet utan ger även en lösning. Det är alltid bättre att komma med lösningar än problem. Det vet alla chefer (läs mammor).

Enligt min erfarenhet så somnar barn allra bäst efter ett rejält slag i huvudet. Nu pratar jag förstås inte om medvetna slag i huvudet för då snackar vi barnmisshandel och om barnmisshandel tycker vi inte. Alls.

Nej, nu pratar vi om självförvållade skador så ni behöver inte kontakta socialjouren alls. Självförvållade skador händer ofelbart när barn har blivit övertrötta och springer runt, runt i huset i en väldans fart. Till slut ramlar de eller springer rätt in i en vägg (jag vet inte hur de missar den - den har alltid stått där) och då behöver den gode modern - eller fadern för den delen - bara samla ihop den gråtande högen, trösta och natta. Plättlätt.

Annars har jag testat alla sömnmetoder och de har alla funkat - till slut...

torsdag 27 november 2008

Nu är det slut på bloggandet!

Ja, inte för alltid men för i kväll! För i dag kom ett brev på posten...


Tack vare detta lilla brev skall jag i stället spendera min kväll i detta sällskap:



Enjoy! säger jag till mig själv eftersom det är vad man brukar säga i bloggvärlden.

onsdag 26 november 2008

Inga taxöron i alla fall

- Mamma, dina tuttar når ända ner hit, säger Selma och pekar på min navel.

- Ja, men det är ju bara för att jag sitter i badet, muttrar jag lite stött till svar. Annars är de ju inte såå långa!

- Nej, när du har BH på dig ser de ut som bollar.

- Fast nu ser de ut som kaninöron, fortsätter hon eftertänksamt och inspekterar dem noga.

Tur att man inte är så pryd längre. Tre vaginala förlossningar och en spiral senare så känns det inte så jobbigt att bli stirrad på av en 5-åring av samma kön.

- En upp- och nervänd kanin! utbrister hon glatt.

Hur tänkte de här?

Teknik & Service, som sköter underhållet i Upplands Väsby, är inte direkt kända för sin höga kvalitet och effektivitet. Det de brukar få mest uppmärksamhet för är korruption (i liten skala förstås - det är trots allt en förort vi snackar om..), arbetare som jobbar på chefernas sommarstugetomter och försvunna arbetsmaskiner och jordhögar (!).

Ofta ser man två snubbar åka runt i en liten, liten elbil för att byta soppåsar i papperskorgarna - en kör leksaksbilen och en byter soppåsen. Ibland är det ett stort jobb på G, laga ett staket är ett sådant, och då är det minst två bilar i farten. En som jobbar med staketet och de övriga tre håller borta medborgare som ifrågasätter om deras skattepengar verkligen ska gå till sådant.






Här är ett exempel på ett väl utfört arbete signerat Teknik &Service. Mitt på gångvägen har de plogat upp en snöhög - för bakom högen fortsätter nämligen vägen - fint plogat. De har dessutom plogat från två håll (jag inspekterade nämligen förundrat högen) så de har aktivt jobbat på att få dit en snöhög på gångvägen från bussen till bostadsområdet.

Det betyder att ploga vägar antingen är

1) Ett stort jobb utfört av två idioter som möttes halvvägs.

2) Ett litet jobb utfört av en stor idiot.

Jag vet inte vilket jag ska hoppas på.

tisdag 25 november 2008

Jag fick ett sms... Del 2

Jag fick svar från L i Torslanda. Hon heter ju naturligtvis inte L men för att inte hänga ut någon kallar jag henne för det.

Ledsen har skickat mitt julfirande till fel adress. Hoppas ni mår bra ändå . L

Jag misstänker att L blev lite nervös av mitt svar eftersom det inte var julfirandet som hon skickade utan bara en inbjudan till det.

Ingen kram fick jag heller den här gången.

Det är viktigt att känna sig fin

Man ska inte förringa utseendets betydelse - även om alla envisas med att det är insidan som räknas. Därför var det sån tur att jag lät Selma måla mina naglar redan igår.

Nu kände jag mig så fin på läkarbesöket med Ellie!


Vänster hands naglar är till övervägande delen målade i rött utom långfingernageln som bryter av i blått metallic-lack som drar blickarna till sig. Allt på naglarna är inte målat men det övervägs av att även nagelbanden blivit målade vilket skapar en trendriktig och enhetlig känsla.




Höger hand har en botten av blått, glittrigt, metallic-lack med oregelbundna fläck-effekter i en varm röd nyans som påminner om julens alla kommande fröjder.

Inredningstips

"Ha gärna en skål med gröna äpplen framme, det ser fräscht ut!" Det här enkla inredningstipset från en glassig tidning har jag tagit till mig.

Visst ser det fräscht ut!

måndag 24 november 2008

Jag fick ett sms...

Jag har fått ett sms som löd såhär:

Hej och välkomna till oss på julfirande söndag 21 december kl. 15.00. Skicka din mail adress. Kram L..

Jag tycker att det var ett otroligt trevligt initiativ! Speciellt eftersom jag inte känner avsändaren och hon dessutom bodde i Torslanda och vi i en förort till Stockholm.

Men jag svarade i alla fall.

Hej! Tack för inbjudan! Tänk att annonsen på Svenska Swingers gav sånt resultat, :-) vi firar gärna jul med er! Kram - och kanske mer..? Sandra / Vild i Väsby

Tävling!

Efter mina äventyrsresor i bloggträsket har jag förstått att det är viktigt att ha tävlingar i bloggen. Jag vill inte vara sämre så nu har jag en tävling! Tävlingen heter:





Vilket popcorn poppar först?







Tävlingsregler:


Välj ett popcorn, för enkelhetens skull börjar vi kl.12 och döper det till popcorn A. Den snabbtänkta har nu gissat att de övriga heter B, C och D och att vi går medsols. Övriga är automatiskt diskvalificerade. När du har valt ett popcorn berättar du vilket genom att kommentera inlägget. Är det fler än en som har valt vinnarpopcornet så kommer lotten att avgöra vem den slutgiltiga vinnaren är. Tävlingen pågår november ut.



Vad vinner man då?


1:a pris är en 3-månaders prenumeration på DN (inom Sverige)


2:a pris är 2 värdemenyer från McDonald's


Lycka till!

söndag 23 november 2008

Hur stavas det

Att många har svårt att stava rätt vet alla som fastnat i bloggträsket ett tag. De ord som verkar vara svårast att stava till är interjuv, proffisionell och possetiv. För att inte tala om hur svårt det kan vara att skilja mellan de och dem . Selma sällar sig till gruppen som har lite svårt med stavningen men det kanske kan ursäktas med att hon bara är 5 och inte riktigt har knäckt läskoden än.

Däremot tycker hon att det är fantastiskt roligt att skriva så hon gör gärna det. Upplägget är följande: Selma dikterar, jag stavar bokstav för bokstav och hon plitar sedan ner bokstäverna på sitt papper. Jag har alldeles för dåligt tålamod för det här upplägget och brukar föreslå att jag först skriver ner det hon vill säga så skriver hon av sedan. Det går hon aldrig med på.

- Vad vill du skriva till Jesper?

Jesper M är hennes stora kärlek just nu - tillsammans med Filip, Filip och Jesper J.

Selma börjar diktera "Kära Jesper, tack för att jag får komma på ditt födelsedagskalas. När jag fyller år så ska du få komma på mitt 6-årskalas. Då ska vi äta godis och dricka coca-cola. Jag älskar dig, Jesper. Hälsningar, Selma."

Alla förstår ju att det här kommer att ta evigheters evigheter att bokstavera så jag förkortar det lite. Rätt mycket faktiskt. Stötestenen kommer vid coca-cola...

- Hur stavas coca-cola, mamma?

- C O, börjar jag sedan hinner jag inte mer innan jag hör ett mycket bestämt "Nej! Inte seeee - Coca-cola!!"

- Jag vet Selma, men Coca-cola är på engelska och stavas med C.

- Men jag vill inte skriva seeee, jag vill skriva Coca-cola! säger hon argt och stampar med fötterna.

- Och Coca-cola stavas med C, envisas jag. Nu börjar jag bli rätt sur. Det är ju inte mitt fel att det inte stavas som det låter.

- Hur. Skriver. Man. Coca. Cola. Mamma? pressar den lilla kommando-dottern fram mellan sammanbitna tänder.

- K O K A K Å L A, bokstaverar jag.

- Där ser du, säger hon triumferande.

Hädanefter ska de bara få dricka Fanta på kalasen.

lördag 22 november 2008

Mera bajs

Varför måste män berätta att de ska gå och skita? Det verkar inte räcka att bara diskret gå iväg - med den obligatoriska tidningen förstås. Nej, de måste berätta att de ska gå på toaletten "Jag går och bajsar nu." brukar det låta och sedan får man stå där och undra vad man ska göra med den informationen.

Ska man göra en 80-talare och vifta med intresseflaggan eller tycker de att man ska ställa följdfrågor? "Vad spännande..i dag igen! Ser du fram emot det? Ska det bli skönt? Är du hård i magen?"

Eller vill de ha frågorna efteråt? Var det skönt för dig...? Var den lång/hård/mjuk/lös..? Och så vidare.

Förväntar de sig (hemska tanke) hjälp med torkningen?

När svärmor var här sist berättade maken först noga för mig att han skulle "gå och bajsa". Sedan vänder han sig till sin mamma som står en decimeter ifrån mig och berättar samma sak för henne.

Varför?

fredag 21 november 2008

Synda eller inte?

I dag hade jag en deadline kl. 15:00, men eftersom jag är en kommando-mamma är jag effektiv ut till fingerspetsarna även som student, vilket nu har gett mig 3 timmar över att spendera innan barnen egentligen skall hämtas på dagis.

Då är samvetsfrågan om de ska hämtas tidigare eller inte. Just nu är det inte aktuellt eftersom två av tre ligger och sover men ska de hämtas före eller efter mellanmålet?


Vän av ordning tycker nog innan "för det kan ju vara mysigt att äta mellanmål tillsammans". Och det skulle man ju kunna tro om man inte tar med Gustav i beräkningen förstås. Han har precis bytt från en barnstol (med den stora fördelen att han kunde spännas fast) till en juniorstol som han inte kan spännas fast i. Erfarna mammor vet vad som händer när barn upptäcker att de helt plötsligt har frihet att själva bestämma.


De rymmer.


Snabbt.


Tror jag får passa på att utnyttja de tre extratimmarna till att läsa boken jag ska ha läst till på måndag helt enkelt. Då blir vän av ordning nöjd eftersom jag studerar (även om det kanske mer är att "studera" eftersom det är Liftarens guide till galaxen jag ska läsa).


Det känns viktigt att göra vän av ordning nöjd.



torsdag 20 november 2008

Rapport från bloggträsket

I dag har jag läst andras bloggar i ett desperat försök att undvika studierna.

Därför kan jag berätta att det fortfarande finns bloggare som envisas med att stava lite kul och fräckt så där. De kramas ofta i bloggen - så kramiz på er tillbaka. De här bloggarna har ofta namn som innehåller z, x, och th så ser ni en sådan - undvik.

För er som inte vet så används kommatecknet direkt efter ett ord och efter det har man ett litet, litet mellanrum. Så, här. Inte , så här.

Dessutom , ser det inte fint ut att skriva så , här.
Det ser , bara konstigt ut.
Inget , annat.

Sedan kan jag också avslöja att Öppna Förskolan även idag har varit välbesökt.

Till sist har även en kanin upphittats och återfås mot beskrivning. Långa öron är ett hett tips för den som vill ha sig en kanin. De går att äta.

Just jävlar... Bilden!

Glömde att man måste ha bilder i bloggen.

Den här köpte jag.



Jag är nog 20+ trots allt

Jag kanske är 34, men jag ser nog ut som 14 tror jag.

När jag var höggravid med Gustav, vilket blir ett och ett halvt år sedan frågade busschauffören om jag ville ha en hel eller halv biljet. För er som inte är 08-or kan jag berätta att han undrade om jag ville ha en barnbiljett vilket man är på SL tills man är 20. Den tackar vi för.

Systembolagets personal brukar granska mig noga, uppifrån och ner, och av de fyra senaste köpen har jag till slut fått visa legitimation tre av gångerna. Senast idag.

Jag är ung och snygg! Framförallt ung. Och snygg.

Tack för hjälpen

Ellie är en hjälpsam, snart 3-åring. Dessutom både kan hon allt och bestämmer allt, enliget egen utsago i alla fall.

I dag skulle hon se till att jag fick hjälp med toalettbesöket. Hjälpen var, i mitt tycke, överflödig eftersom jag har gjort det själv i ett 30-tal år utan större missöden. I slutet på graviditeterna var det i och för sig rätt otympligt att torka sig själv men det gick det med. Halva framifrån och halva bakifrån...

Behöver jag säga att jag inte förstår hur höggravida kvinnor kan pilla på livmodertappen för att känna om de har öppnat sig?

Kanske mer information än vad du egentligen ville ha, men så är det, man får inte alltid välja.

- Ska jag öppna locket, mamma? sade Ellie och öppnade locket.

- Ehh, okej... replikerade jag.

- Ska jag ta av dig trosorna?

- Nej, det kan jag själv faktiskt.

Här tar hon ingen notis alls om mig utan drar helt sonika ner trosorna och avslutar med ett "Så! Då kan du sätta dig". Vilket jag gör. Sedan försöker jag få henne att lämna mig ifred en stund men då blir hon sur över hur otacksam hon tycker att jag är. Hon lägger sig på golvet och bryter ihop en stund.

Selma kommer inspringande och lämnar toalettdörren på vid gavel. "Varför gråter Ellie, mamma? Vad har du gjort?!" undrar hon argt.

- Jag har inte gjort något. Ellie blev sur. Inget annat.

Sedan hörs ett litet "Lälli!" och in på toaletten kommer Gustav och sträcker upp armarna mot mig. Fortfarande sittandes på toaletten har jag nu trosorna vid fotknölarna, Gustav i knät och Ellie och Selma tjutandes på golvet över något som är fel.

Ellie får syn på Gustav i mitt knä, samlar raskt ihop sig och klättrar också hon upp i famnen och sätter sig demonstrativt på det andra benet. Selma tränger snabbt in sig i mitten innan jag hinner protestera över antalet barn som förvandlat mig fråm mamma till klätterställning.

- Ska jag torka dig, mamma? undrar Ellie hjälpsamt.

onsdag 19 november 2008

Dags för en reality check kanske

Jag har varit på en gruppintervju för den där utbildningen jag hemskt gärna vill gå. Det var en märklig upplevelse och jag kan inte alls avgöra om det gick bra eller dåligt. Jag har dock bestämt mig för att det nog gick bra och att det är rekryterarna som är usla och inte jag som suger om det skulle vara så att jag inte kommer in.

Efter pärsen var jag tvungen att akut ringa en vän för att berätta om mötet. Jag inleder med att berätta vilka som var där:

- Nio personer var vi totalt. Några äldre på 36, 38 någonting men sedan var de flesta i min ålder - runt 23 ungefär kanske.

Här tystnar jag mycket snabbt och tänker efter. Äldre...Vänta här nu... Jag är inte 20+ längre....

Och sedan slår det mig. Jag tillhör ju för fan gruppen "Äldre" med mina 34 år!

Hur hände det här? Och framförallt när?! Är det någon som vet?

Den där jävla morgonstunden

Morgonstund har guld i mun, sägs det. Men så är det inte. Inte. Inte. Inte. Inte.

En bra morgon tilbringas i absolut tystnad med en 10-liters hink med kaffe, ett exemplar av DN men, framförallt, i ensamhet.

Mina morgnar ser inte ut så och det har de inte gjort på evigheter. Ibland blir behovet av en lugn stund för stort och då mutar jag barnen så att de ska sitta stilla. Jag har inte ens dåligt samvete för det.

I morse vaknade jag av att Selma väser i mitt öra.

- Mamma, är det morgon?

Utan att öppna ögonen för att kontrollera svarar jag att det absolut inte är morgon. Det är natt.

- Mamma. Det står noll, fem, två prickar, fyra, sju. (05:47 betyder det på människospråk.) Är det morgon då? väser hon igen.

- Nej.

- Mamma. Nu står det noll, fem, två prickar, fyra, nio. Är det morgon då?

- Fråga pappa, uppmuntrar jag och vänder mig om.

Jag anar att det inte var så populärt att bolla över morgon-frågan till Pelle, dödsblickar flyger i rummet, men vad fan gör man? Är man morgontrött så är man. Pelle håller med mig om att det inte är morgon och vänder sig också demonstrativt om.

- Mamma, är det här ditt öga? undrar Selma och petar energiskt på ögonlocket samtidigt som hon klättrar upp i sängen och lägger sig mig. Jag inser där och då att slaget är förlorat och stapplar upp ur sängen.

- Är det morgon nu, mamma? undrar Selma förhoppningsfullt.

- Ja, tydligen.

Klockan står på 05:59.

I dag ska jag ladda upp med choklad så att jag får äta frukost i lugn och ro i morgon.

måndag 17 november 2008

Jag har uppdaterat profilen

I dag tar jag igen bloggtorkan från i helgen då jag istället ägnade mig åt lönearbete med 100% OB.

Profilen har uppdaterats. Nyfikna ombeds kika in!

Vi är 3 stycken online - just nu!

Jag har skaffat mig en ny räknare till bloggen. Med den här superavancerade saken kan man se hur många som är online på bloggen.

Vi är 3 stycken just nu. Jag är en men vilka är ni andra?

Kan man förråda sig själv?

En väldigt bra sak med bloggandet är att saker som jag upplever som väldigt pinsamma och jobbiga helt plötsligt inte är det när jag har berättat om dem i bloggen.

Jag får uppmuntrande och väldigt, väldigt snälla kommentarer som gör mitt liv lite lättare att leva. Så då tänkte jag att det nog är samma sak med min fjortisdagbok. Men varje gång jag börjar skriva av ett dagboksinlägg så känns det som att jag förråder och hänger ut mig själv.

Den där lilla (ja, sååå liten var jag faktiskt inte...) fjortonåringen känns nämligen inte som jag utan som en helt annan person som fortfarande lever inuti dagboken.

"Sandra, 14" och "Sandra, 34" lever två parallella liv. Där den ena har fastnat i tonårsångest har den andra gått vidare, blivit vuxen, gift sig, fått tre barn och lever ett bra liv (nu mindre fattigt dessutom!) utan så mycket ångest - bara över oväntade besök.

Är det då rätt för den ena att avslöja den andra?

Lön för mödan

I alldeles för många år har jag varit en fattig student. Det blir så när man envisas med att skaffa barn samtidigt som CSN står för ens försörjning.

Nu är ordningen en annan! Jag har ett extrajobb (tre stycken rättare sagt) och nu får jag lön, lön och lön! Abba sjunger att "money, money, money must be funny in a rich man's world" och det kan jag berätta att det är - även om det just nu är en rik kvinnas värld.

Mycket, mycket roligt.

Bråk i bloggen

Aftonbladet skriver om ett bloggbråk mellan diverse dokusåpekändisar. Jag har ingen aning om vem eller vad de bråkar om men vilka jävla bilder de har hittat på Gynning och Rosing. Det måsta vara någon på Aftonbladet som inte direkt älskar dem...

Kanske är bildredaktören själv involverad i det påstådda triangeldramat?

torsdag 13 november 2008

Reklam för marsvin


Reklamen på min sida just nu är Tradera-reklam för marsvin. Kanske ska passa på att bjuda på ett till Selma?

Jag glömde säga det

men jag klarade mattetestet.

Så billig är jag inte

På universitetet brukar det ofta hända allehanda jippon av olika slag. Det delas ut gratissaker till höger och vänster och har man tur kan man ibland få tag på något vettigt.


I går var det Chiquitas tur att fraternisera med studenterna i Stockholm. De ville marknadsföra sin nya produkt, smoothien, under parollen "shake your booty for a smoothie".







Ja, du läste rätt.

För att få 3 månaders förbrukning av Chiquitasmoothies ska man alltså först ställa sig upp och dansa, utanför biblioteket där i princip alla passerar. Sedan måste man dessutom filmas, läggas ut på internet och ragga kompisar för att rösta på en. För lite mosad frukt.

Så fattiga är vi inte.

tisdag 11 november 2008

Mattegeni

Jag tycker själv, i all ödmjukhet så klart, att jag är väldigt, väldigt bra på väldigt mycket. Hushållsarbete och matematik hör inte till den kategorin däremot. Så när jag fick reda på att jag var tvungen att göra ett matte-test för att kunna komma in på en utbildning jag sökt var paniken nära.


Men jag är ju snabbtänkt så jag tog snabbt tunnelbanan till, den numera före detta, Lärarhögskolans bibliotek. Där finns nämligen alla kursböcker man kan tänkas behöva i alla ämnen och i alla stadier.


Jag började att bläddra i Mattestegen, matteböcker från förskoleklass upp till trean men det var faktiskt för lätt. Som tur var. Vid nians matteböcker började dock problemen. Jag kan inte räkna ut 347 delat i 9 med enbart huvudräkning. Ingen aning om hur man gör. Jag har ett vagt minne om att man skulle använda någon form av stol i alla fall så jag tar tillbaka Mattestegen för trean men de höll inte på med stolar i den.


Svärmor upplyste mig senare om att man tydligen håller på med något som kallas "kort division" vilket bygger på mycket huvudräkning. Det är just huvud-delen som är problemet för mig. Jag har inte räknat huvudräkning sedan...ja typ aldrig.

Envis som jag är hittade jag till slut tre matteböcker för vuxna, Räkna med Vux, och där fanns liggande stolen med. Ha! Man fååååår använda liggande stolen!




Efter en snabb genomgång har jag nu lärt mig: liggande stolen, bråkräkning, procenträkning av stora tal (86,7 % av 6 657 689) och annat man tydligen ska kunna som allmänbildad vuxen.


Jag har också lärt mig att jag inte alls kan femmans gångertabell. Det tog mig två dagar att upptäcka att det blev fel i ett tal eftersom jag envisades med att 5*7 är 42. Det är det inte alls utan 35. Jag har också lärt mig att 5+7 är 12 och inget annat. 6+7 är 13. Det vet jag också nu.

Gevalia-ångest

Det ringde på dörren i dag runt middagstid. Maken och jag tittar förskräckt på varandra. vem kan det vara? Soc? Jultidningsförsäljare? Jehovas vittnen? Jag ber en snabb bön att det ska vara någon av de sistnämnda för då kan man bara glänta lite på dörren utan att avslöja det kaos vi lever i.


Sådan tur hade vi inte i dag utan det var en lekkompis. Helvete. Jag och Pelle debatterar tyst medelst ögonkast (Vad fan ska vi göra? Ska hon få komma in? Vad tycker du? Jag vet inte! Bestäm du! Du vet att hon kommer att skvallra för sin mamma va?!) men vi hinner inte avgöra något innan flickebarnet sitter parkerad på en köksstol vid bordet.


- Vad kul att du kom! Ska ni snart flytta tillbaka? undrar jag.

- Vi bor inte här längre, svarar hon.

- Nej, jag vet...men ni ska väl snart flytta hem igen.

- Förut bodde vi här.


Jag ger upp konversationsförsöken med den 4-årige gästen och ägnar mig åt lite intensiv ångest över vår oordning istället.

Gevaliareklamen var såå fel ute. När man får oväntat besök vill man inte bjuda på kaffe! man vill snabbt som ögat dra ner persiennerna och låtsas som att man har åkt på semester så att dörrklockeplingaren går någon annanstans.


Det kanske är lättare att få oväntat besök om köket inte ser ut så här förstås...






Om ni vill komma och hälsa på är det lämpligt att avtala om tid ett par veckor i förväg. Vi är nämligen kända som familjen som har spagetti på golvet.

måndag 10 november 2008

Färjan

Är det bara jag som absolut inte vill åka Finlandsfärja efter Viking Lines vidriga reklam med de dansande människorna i slow motion?

Dokusåpan Färjan gör ju inte direkt saken bättre...

Hoppsan!

Jag ser mig som en mycket rutinerad suppare. Det vill säga införare av suppositor innehållande (företrädesvis) febernedsättande medicin i barns rektum.

Sist blev jag kanske lite väl kaxig och tände inte ens lampan när det var dags för en Ipren för Ellie. Tillsammans räknar vi till tre och sedan hör jag ett mycket förvånat "Oj!"

- Oj! Hoppsan! Oj? Oj oj. Hoppsan?! säger hon storögt innan hon brister ut i gråt och jag förstår att Iprensuppen inte alls hamnade på rätt ställe.

Shit vad gör man nu då? tänker jag. Kan den tas upp av slidans slemhinnor eller måste den in i tarmsystemet?

- Försök trycka ut den Ellie. Mamma råkade sätta tabletten i snippan, säger jag urskuldande och undrar om det kommer att ge henne men för framtiden.

- Nej jag kaaaan inte!

- Jo men försök som om du skulle.. Här tänkte jag säga föda barn men det är ju några år för tidigt (ett trettiotal om Pelle får bestämma) så jag ångrar mig snabbt och säger bara "som när du går på toaletten".

- NEJ! Ellie vägrar men till sist ramlar suppen ut trots allt och jag ska göra ett nytt försök att få in suppen på rätt ställe. Förtroendet för mig som suppare är dock rätt förbrukat för mig så Ellie kastar sig om halsen på Pelle för att be om nåd. Han ser rätt nöjd ut när han lägger huvudet på sne och frågar en hulkande Ellie om "pappa ska istället" så jag överlåter suppandet till honom.

Nästa gång ska jag tända lampan för att minska risken för fler övergrepp i familjen.

Nu lackar det mot jul

Selmas önskelista förra året bestod av

1) Socker

2) Biff

I år önskar hon sig ett marsvin men jag försökte lite fint påpeka att det kanske inte är så lämpligt eftersom vi redan har en katt. En mycket trött katt förvisso men dock ett rovdjur i miniformat. "Jamen, marsvinet bor ju i en bur" invände Selma.

- Jo men tror du inte att marsvinet skulle bli väldigt rädd om Morris stod utanför buren och ville äta upp marsvinet?

- Men då kan vi ha buren högst upp på en bokhylla! sade den lilla optimisten.

- Men då ser du ju inte marsvinet. Det är väl inget roligt? Och sedan lever inte marsvin så länge heller... sade jag samtidigt som jag plötsligt kom ihåg att Selma just nu är inne i en rätt känslig ålder vad gäller döden och farliga sjukdomar. Hon är just nu mycket, mycket orolig för rökningens skadeverkningar på mina och Pelles lungor. Att ingen av oss röker spelar tydligen ingen roll.

- Men det gör inget om marsvinet dör! Då kan jag hålla den i famnen och gosa med den...utan att den river mig!

Så Selmas önskelista för julen 2008 ser just nu ut så här:

1) I stycke dött marsvin.

2) Bindeez. Bindeez, för er som inte har koll på de rosa sidorna i leksakskatalogerna, är pärlor som klistras ihop så fårt de kommer i kontakt med vatten. Det vill säga pärlor som Gustav kommer att försöka äta, få i halsen och sedan kvävas av. Ett rent mordvapen med andra ord.

Det är troligare att hon får ett dött marsvin i julklapp.

söndag 9 november 2008

Förlåt

Man kunde tydligen också lära känna singelkvinnor. Inte i bloggen men i reklamen. Mina reklamintäkter lär ju inte öka med det.

Reklam i bloggen

I min gamla, numera utdöda blogg så var reklamen inget man kunde göra något åt. Den fanns där om man inte ville betala 59 spänn i månaden för att slippa den. Behöver jag säga att alla på blogg.se har reklam?

Här på blogger.com kan man välja om man vill ha reklam eller inte och på något avancerat sätt ska det komma reklam som är anpassat till innehållet i bloggen. Dessutom kan bloggaren tjäna pengar om tillräckligt många klickar sig vidare på reklamen. Men hur stor är chansen till det när reklamen på min sida handlar om blöjor för 4-15-åringar (!) och PPM-fonder?

Jag har icke tjänat en krona.

Ja, bajs är äckligt.

Det är liksom så det är. Extra äckligt är det på bild.

Funderar på att ha dagens blöja som stående inslag. Vad sägs om det?

Kanske med en enkät "gissa vad han åt"?

Skönt att se

att ni känner er säkr på er upplevda könsidentitet! Nu i efterhand funderar jag på om jag kanske trots allt borde ha svarat "Annan" på Stockholms universitets fråga om min upplevda könsidentitet.

Just nu känner jag inte att jag riktigt har en identitet utifrån mitt kön. Först var jag barn, sedan flicka sedan obstinat tonårstjej och vips så var jag mamma, tvåbarnsmamma, trebarnsmamma och till sist kommando-mamma (man blir lätt det...).

I och med den sista metamorfosen tror jag faktiskt att min könsidentitet försvann. Min identitet just nu baseras enbart på vems mamma jag är.

- Ja, hej. Är det dagis? Det är Sandra, Selmas mamma här. Selma är sjuk idag ...

Eller:

- Ja, hej, är det Vårdcentralen? Det är Sandra, Gustavs mamma här. Han har haft feber...

Och så vidare...

Jag är inte en kvinna eller man. Jag är en kommando-mamma. Jag borde ha valt Annan. Fan. Undrar om man får ändra sig?

lördag 8 november 2008

Fler som rymmer

Tandkrämen är hittad och återbördad till sin sedvanliga plats på golvet bakom toalettstolen.

Tuben verkar ha varit i maskopi med deon och klädrullen för de två sistnämnda hittade jag i besticklådan i morse.

fredag 7 november 2008

Tandkrämstuben är hittad!

I vanlig ordning köpte jag mig en kaffe på universitetet idag. När jag skulle göra rätt för mig fick jag upp tandkrämstuben istället för plånboken så det var tydligen dit den hade rymt.

Varför den låg i min handväska vet jag däremot inte.

torsdag 6 november 2008

Är det någon som är synsk därute?

Kan någon vänlig själ tala om för mig var min tandkräm är? Barnens rosa barntandkräm med smak av bubbelgum funkar inte på en 34-åring som inte har några mjölktänder kvar.

Hjälp mig!

Ny enkät!

I dag har jag svarat på en enkät från Stockholms universitet om hur universitetet skulle kunna underlätta för småbarnsföräldrar. Enkäten började lite försiktigt med frågor om jag de facto var förälder och det kunde jag ju svara ja på. Sedan kom lite frågor om barnens ålder och i vilken omfattning jag kunde tänka mig att utnyttja ett korttidsdagis et cetera. Till sist kom så frågan som jag skamlöst tänker sno till min blogg:

Hur skulle du beskriva din upplevda könsidentitet?

1) Kvinna

2) Man

3) Annan

Mycket politiskt korrekt. Minst sagt.

onsdag 5 november 2008

Äntligen en middag i harmoni

Middagen förflöt finfint idag! Det beror på attt jag är en braaaa mamma som alltid serverar hemlagad mat, har rutiner och är konsekvent.

Vi har ju, trots det, haft våra duster om vilken mat som går att äta och inte (lego, lammar och sniglar) men Ellie gillade köttfärssåsen idag och bad om mer - tre gånger. Otroligt.

När de hade ätit färdigt var det bara att dra ur proppen.

Perfekt.

Jag ska alltid servera maten i badkaret i forsättningen.

För er som inte vet så kan jag berätta att köttfärs inte flyter och att spagetti ser ut som simmande maskar.

Gör så här mamma

När två tredjedelar av barnaskaran var på dagis passade jag på att ha lite kvalitetstid med Ellie. Hon behövde tvätta håret så vi passade på att ta ett bad tillsammans. Standardrutinen är att hon måste hålla en handduk för ögonen så att hon inte får schampoo i ögonen.

När det var hennes tur att tvätta mitt hår så gav hon mig en handduk att hålla för mina ögon.

- Här mamma! Håll den för ögonen.

- Men det här är ingen handduk Ellie! Det är pappas gamla kalsonger...

- Gör som jag säger nu mamma! sa Ellie uppfordrande.

Men så mycket älskar jag inte min man att jag borrar in mitt ansikte i hans gamla kallingar. Då tar jag hellre schampoo i ögonen.

Mina barn älskar mig - inte så mycket

- Ellie...mamma älskar dig så här mycket, säger jag och sträcker ut armarna för att verkligen visa min kärlek. Jag har hört att bra mammor gör sånt.

- Jag älskar dig också mamma, säger Ellie och håller upp fem fingar.

Sedan räknar hon lite på det och bestämmer sig till sist.

- Jag älskar dig två fingrar.

tisdag 4 november 2008

Varför? Del 2.

På diverse forum på nätet kastar folk ur sig allt de undrar och förväntar sig att få ett korrekt svar. Det kan handla om komplexa juridiska frågor eller frågor om föräldrapenning och studiemedel. Sälvklart florerar det tusentals frågor om socialbidrag också....

Och folk svarar. De svarar ibland helt korrekt men ofta blir det så fel så fel. Se här till exempel:

Frågan lyder:

"Ska översätta en redovisning på engelska..
Hur översätter man slumpen? Ex det var slumpen att hon ringde.
Likaså hon vaknar mitt i natten av att en liten flicka ringer..
(mitt förslag : One nigth ** get a phonecall from a little girl
Åker hem till henne = went home to her???
Fy va rutten på engelska jag är :O"

Svaret som kommer:

"it was just an qouinsidence that she called.
She wakes up in the middle of the night, becose of a phonecall from a young girl
qouinsidence osäker stavning"


Ja, och det var bara det som var fel...

Skicka sjuka barn till dagis

Jooo, jag veeeet att man inte fåååår det. Och eftersom jag är en braaa mamma så gjorde jag inte det heller. Jag har ju till och med Ecco Gore-tex skor till barnen - det är på den bra mamma-nivån jag ligger.

Dessutom hade nog Ellie skvallrat och sagt till fröknarna att hon såg ormar i sängen i natt.

Men jag ville det. Väldigt mycket.

Den här hösten kan sammanfattas i tre bokstäver

VAB. I all oändlighet.

I mina mörkaste, mest bittra, kommando-mammastunder börjar jag på allvar överväga att ha dagmamma istället.

Sedan kommer jag ihåg alla gånger jag mött dagmammorna på Lidl och på det lilla alkistorget utanför Eddie's Pizzeria (apostrofen är Eddies idé - inte min) där de läser Aftonbladet allt medan barnen planlöst driver omkring bland betongen.

För att inte tala om det oförglömliga ögonblicket när en dagmamma halar fram en nyss inköpt munk, böjer huvudet bakåt för att sedan, i en fulländad V-ödlestil, svälja den hel - mitt framför ögonen på sina dagbarn.

Då tar jag mitt förnuft till fånga.

Varför?

Varför har vi en 210 cm bred säng när barnen ändå envisas med att sova på mig? Och då menar jag mig. Bokstavligen. Med hela kroppen.

onsdag 29 oktober 2008

Bilder på barnen

Maken vill inte att jag lägger ut bilder på barnen och det respekterar jag. Ibland.
I dag trotsar jag honom och lägger ut några bilder som jag hittat i min mobil.


Den första bilden tror jag är på Selma men det kan också vara från TV:n. Ett öga verkar det i alla fall vara. Tror jag.




Det som syns nere i mitten är Gustav. Det övriga är golvet.




Det här kan vara Selma.





Det här är jag. Det vet jag med bestämdhet.






Gustavs fjuniga bakhuvud. Skulle kunna vara en gammal tant i och för sig...





Ingen aning. Antagligen inte ens mitt barn.



Maken. Ingen tvekan om den saken. Känner igen örat.


Ellie, känner igen studsen.

Nu har jag varit ambitiös igen

Efter helvetessommaren bestämde jag ju mig för att införa rutiner, rutiner och rutiner. Veckomeny för mat och städschema var mina nya ledord. Det funkade skitbra i ett par veckor.

Den första (och hittills enda) 2-veckorsmenyn gällde 18-31 august och där åt vi 3 av de planerade måltiderna. Men jag är ju en optimist så nu har jag gjort en ny. På fredag står det "Köttfärspizza med löksallad" på menyn.

Jag är ond.

Först choklad - sedan sprit

Eller vin rör det sig om - inte sprit. Jag har förstått att man ska ha bilder i bloggen annars kan man tydligen lika gärna låta bli. Så här är bilden på vinet jag ska dricka medan jag läser världens tråkigaste bok.





Varför vin på en onsdag? undrar Vän av ordning förskräckt.

För att jag kan. Det du.

Choklad till frukost

Ibland vill jag bara sitta i fred och läsa min DN utan att springa och hämta mjölk, torka snor, torka utspilld mjölk, ducka för smörgåsar och annat man gör som 3-barnsmamma.

I dag var en sådan dag men Gustav höll inte alls med om att det var en bra idé. Han argumenterade högljutt för sin sak och till slut fick jag nog! Jag letade helt sonika fram en överbliven Marabou digestive och mutade sonen som blev glatt överraskad. Mycket glatt överraskad. Och jag fick läsa min tidning och dricka mitt kaffe i lugn och ro.

Jag misstänker att det är förbjudet att ge en ett och ett halvt-åring choklad till frukost men det skiter jag högaktningsfullt i.

måndag 27 oktober 2008

Tack Ilmar Reepalu!

När jag först började på lärarutbildningen så var jag väldigt stolt över att jag snart skulle få tillhöra en så viktig yrkeskår som lärarnas. Jag hade en förhoppning om att jag skulle bli en bra lärare och någonstans inom mig vågade jag tro att jag faktiskt skulle bli det.

Under utbildningens gång har jag mött många som har ifrågasatt mitt yrkesval. Varför ska du som är så duktig bli lärare? Kom du inte in på något annat? Förvåningen har varit stor när jag förklarat att jag har valt läraryrket framför andra mer prestigefyllda utbildningar som exempelvis läkar-, jurist och ekonomprogrammen. Jag har försvarat mitt val med att jag tycker att barn och ungdomar förtjänar duktiga lärare som har valt läraryrket framför annat – inte för att det var det enda som stod till buds.

I dag har jag valt att avbryta mina lärarstudier.

Jag vill skänka ett stort tack till dig, Ilmar Reepalu, som så öppet blottat det massiva lärarförakt som finns idag – kanske främst inom socialdemokratin. Det har fått mig att förstå att mina drömmar om att lärare en dag skulle komma att värderas och respekteras för sitt arbete aldrig kommer att infrias. Jag har också insett att jag är värd så mycket mer än att arbeta i en verksamhet som kan styras av en politikers plötsliga infall efter att ha sett för mycket på en TV-serie som Klass 9A.

När jag först började på lärarutbildningen hoppades jag att jag skulle bli en bra lärare. I dag, efter mer än tre år på lärarutbildningen, vet jag att jag skulle ha blivit en fenomenal lärare – men jag kommer inte att bli det. I dag har jag valt bort läraryrket precis som jag en gång valde det.

Så tack igen Ilmar för att du har öppnat mina ögon!

söndag 26 oktober 2008

Brandmän

En mycket stor fördel med barn framför hundar (förutom det uppenbara att blöta hundar luktar jävligt illa) är att man kan lura barn till det mesta. Vår lokala brandstation hade öppet hus i helgen och det är ju ändå något visst med brandmän. På håll i alla fall. Så i onsdags började lobbandet. "Selma, ska vi inte gå och kolla på brandbilarna i helgen?" Tystnad. Hon var tydligen inte alls så intresserad av brandmän - förlåt bilar ska det ju vara - som jag.

Men skam den som ger sig! Idag var vi där, vi hade släpat med oss Gustav också som extra alibi ifall vi skulle behöva kolla in någon brandbil istället för brandmän. Nu var vi inte de enda som hade kommit på idén, det var väldigt många mammor där som intresserade sig för brandmännen - f'låt bilarna - så vi gav oss av rätt snabbt.

Dessutom visade det sig att brandmän mister något av sin mystik när man befinner sig i samma rum som dem.

lördag 25 oktober 2008

Barn är som hundar

Jag vet att en del blir arga när de här uttalanden som "Barn är som hundar". Men ärligt talat, vad är skillnaden?

Kommandon funkar både på barn och hundar: Sitt! Tyst! Nej! Braaaaa! Duuuuuktig tjej!

Och sedan ska både barn och hundar avmaskas och avlusas regelbundet. På vårt dagis är vi nu inne på tredje vändan med skyltar som: Varning! Lössen är här! och Vanquin är ett bra medel mot springmask.

Så vari ligger skillnaden?