lördag 29 november 2008

Är du en duktig krönikör?

Det undrar Allt om barn

Det är jag, nu ska jag bara bevisa det också. Det får bli på måndag då helgen skall ägnas åt aktivt lönearbete så att barnen kan få några julklappar. Och mat förstås.

Förslag på ämnen någon? Jag har en idé men andra förslag för inspiration tas tacksamt emot.

Glöm inte tävlingen! Den är en alldeles, alldeles riktig tävling med alldeles, alldeles riktiga priser.

Vinnaren avslöjas på måndag med filmklipp från poppningen och allt.

fredag 28 november 2008

Ett fredagstips

I vinterkräksjuketider är DAX Ytdesinfektion och Alcogel en stapelvara på Apoteket.

Luktar man för länge på ångorna från DAX Ytdesinfektion kan man, enligt etiketten, bli lätt dåsig, snurrig och yr.






Ett enkelt men fiffigt tips från mig till dig så här på fredagskvällen när lådvinet kan ha tagit slut.


Enjoy! som vi säger här i bloggvärlden.

Oj, den rymde. Förlåt.

Magdalena Ribbing är ju alltid en favorit. Hur skulle man annars veta hur man ska uppföra sig på finare middagar? Det förutsätter ju förstås att man faktiskt blir bjuden på sådana - och det blir inte barnfamiljer som är kända för att ha spagetti på golvet. Men man kan ju drömma.

I DN kan man läsa hennes, alltid eminenta, svar på etikettfrågor om både stort och smått. I det här fallet gäller frågan en oinbjuden och kvarlämnad rottweiler på ett barnkalas. Ribbings artiga svar är att man ringer upp hundägaren och ber denne hämta hunden och det är såklart så man borde göra.

Ärligt talat hade jag nog bara öppnat grinden och hoppats att hunden sprang bort. Långt bort.

Mama undrar

Tidningen mama undrar i en enkät på nätet:

Vad är du allra bäst på?
  • Ta hand om dig själv.
  • Laga god vardagsmiddag.
  • Hitta på roliga saker för barnen.
  • Sortera barnens prylar.
  • Styra upp barnfria kvällar för dig och mannen.

Är de helt jävla vansinniga undrar jag eller har de bara ingen verklighetsuppfattning?

  • "Laga god vardagsmiddag" Sure, om ravioli, fiskpinnar och blodpudding serverad i badet räknas dit.
  • "Hitta på roliga saker för barnen" Nu barn ska vi gå hem och städa innan den 4-åriga städpolisen kommer på besök!
  • "Sortera barnens prylar" Visst, den leksaken hamnar i sopsäcken och den med. Klart.
  • "Styra upp barnfria kvällar för dig och mannen" Eh, när då? Räknas det som barnfritt om man låser in sig i badrummet? Även om barnen står utanför och bankar på dörren och kräver att man ska öppna?

Kontaktannonser och mina förslag på signaturer

Man med gård eller villaboende, helst Sthlm-Uppsala-trakten men även en annan del av mellersta och södra Sverige, svara. Du är eventuellt änkeman och känner dig ensam.

Svara till signaturen "Arsenik och stryknin"

Advokat, jurist, polis sökes. Lång, trevlig, gärna akademiker, viljestark, varm och trygg, rökfri, ej spritproblem, skinn på näsan, humor, omtänksam, ärlig, trogen.

Svara till signaturen "Rättshaveristen"

Några rader nedanför:

Finns det verkligen ingen ensam, ledig, gärna äldre advokat, jurist eller polis, även du som är pensionär hör av dig. Helst akademiker.

Svara till "Men svara då för fan!"

Jag är en öppen, pratsam, normalbyggd, turkisk kvinna. Söker en aktiv, trevlig man som tycker om tvåsamhet. Det kanske blir vi två.

Svara till signaturen "Silence is golden. Not!"

Charmig snickare eller brandman med trevligt yttre och glimten i ögat, 37-45 år, sökes för tvåsamhet av kramig och kärleksfull kvinna, 50år, med bruna ögon.

Svara till signaturen "Med uniformen på"

Hur man får barn att somna

A-K har lagt märke till att många föräldrar har svårt att få barn att somna. Hon inte bara uppmärksammar det mycket vanliga problemet utan ger även en lösning. Det är alltid bättre att komma med lösningar än problem. Det vet alla chefer (läs mammor).

Enligt min erfarenhet så somnar barn allra bäst efter ett rejält slag i huvudet. Nu pratar jag förstås inte om medvetna slag i huvudet för då snackar vi barnmisshandel och om barnmisshandel tycker vi inte. Alls.

Nej, nu pratar vi om självförvållade skador så ni behöver inte kontakta socialjouren alls. Självförvållade skador händer ofelbart när barn har blivit övertrötta och springer runt, runt i huset i en väldans fart. Till slut ramlar de eller springer rätt in i en vägg (jag vet inte hur de missar den - den har alltid stått där) och då behöver den gode modern - eller fadern för den delen - bara samla ihop den gråtande högen, trösta och natta. Plättlätt.

Annars har jag testat alla sömnmetoder och de har alla funkat - till slut...

torsdag 27 november 2008

Nu är det slut på bloggandet!

Ja, inte för alltid men för i kväll! För i dag kom ett brev på posten...


Tack vare detta lilla brev skall jag i stället spendera min kväll i detta sällskap:



Enjoy! säger jag till mig själv eftersom det är vad man brukar säga i bloggvärlden.

onsdag 26 november 2008

Inga taxöron i alla fall

- Mamma, dina tuttar når ända ner hit, säger Selma och pekar på min navel.

- Ja, men det är ju bara för att jag sitter i badet, muttrar jag lite stött till svar. Annars är de ju inte såå långa!

- Nej, när du har BH på dig ser de ut som bollar.

- Fast nu ser de ut som kaninöron, fortsätter hon eftertänksamt och inspekterar dem noga.

Tur att man inte är så pryd längre. Tre vaginala förlossningar och en spiral senare så känns det inte så jobbigt att bli stirrad på av en 5-åring av samma kön.

- En upp- och nervänd kanin! utbrister hon glatt.

Hur tänkte de här?

Teknik & Service, som sköter underhållet i Upplands Väsby, är inte direkt kända för sin höga kvalitet och effektivitet. Det de brukar få mest uppmärksamhet för är korruption (i liten skala förstås - det är trots allt en förort vi snackar om..), arbetare som jobbar på chefernas sommarstugetomter och försvunna arbetsmaskiner och jordhögar (!).

Ofta ser man två snubbar åka runt i en liten, liten elbil för att byta soppåsar i papperskorgarna - en kör leksaksbilen och en byter soppåsen. Ibland är det ett stort jobb på G, laga ett staket är ett sådant, och då är det minst två bilar i farten. En som jobbar med staketet och de övriga tre håller borta medborgare som ifrågasätter om deras skattepengar verkligen ska gå till sådant.






Här är ett exempel på ett väl utfört arbete signerat Teknik &Service. Mitt på gångvägen har de plogat upp en snöhög - för bakom högen fortsätter nämligen vägen - fint plogat. De har dessutom plogat från två håll (jag inspekterade nämligen förundrat högen) så de har aktivt jobbat på att få dit en snöhög på gångvägen från bussen till bostadsområdet.

Det betyder att ploga vägar antingen är

1) Ett stort jobb utfört av två idioter som möttes halvvägs.

2) Ett litet jobb utfört av en stor idiot.

Jag vet inte vilket jag ska hoppas på.

tisdag 25 november 2008

Jag fick ett sms... Del 2

Jag fick svar från L i Torslanda. Hon heter ju naturligtvis inte L men för att inte hänga ut någon kallar jag henne för det.

Ledsen har skickat mitt julfirande till fel adress. Hoppas ni mår bra ändå . L

Jag misstänker att L blev lite nervös av mitt svar eftersom det inte var julfirandet som hon skickade utan bara en inbjudan till det.

Ingen kram fick jag heller den här gången.

Det är viktigt att känna sig fin

Man ska inte förringa utseendets betydelse - även om alla envisas med att det är insidan som räknas. Därför var det sån tur att jag lät Selma måla mina naglar redan igår.

Nu kände jag mig så fin på läkarbesöket med Ellie!


Vänster hands naglar är till övervägande delen målade i rött utom långfingernageln som bryter av i blått metallic-lack som drar blickarna till sig. Allt på naglarna är inte målat men det övervägs av att även nagelbanden blivit målade vilket skapar en trendriktig och enhetlig känsla.




Höger hand har en botten av blått, glittrigt, metallic-lack med oregelbundna fläck-effekter i en varm röd nyans som påminner om julens alla kommande fröjder.

Inredningstips

"Ha gärna en skål med gröna äpplen framme, det ser fräscht ut!" Det här enkla inredningstipset från en glassig tidning har jag tagit till mig.

Visst ser det fräscht ut!

måndag 24 november 2008

Jag fick ett sms...

Jag har fått ett sms som löd såhär:

Hej och välkomna till oss på julfirande söndag 21 december kl. 15.00. Skicka din mail adress. Kram L..

Jag tycker att det var ett otroligt trevligt initiativ! Speciellt eftersom jag inte känner avsändaren och hon dessutom bodde i Torslanda och vi i en förort till Stockholm.

Men jag svarade i alla fall.

Hej! Tack för inbjudan! Tänk att annonsen på Svenska Swingers gav sånt resultat, :-) vi firar gärna jul med er! Kram - och kanske mer..? Sandra / Vild i Väsby

Tävling!

Efter mina äventyrsresor i bloggträsket har jag förstått att det är viktigt att ha tävlingar i bloggen. Jag vill inte vara sämre så nu har jag en tävling! Tävlingen heter:





Vilket popcorn poppar först?







Tävlingsregler:


Välj ett popcorn, för enkelhetens skull börjar vi kl.12 och döper det till popcorn A. Den snabbtänkta har nu gissat att de övriga heter B, C och D och att vi går medsols. Övriga är automatiskt diskvalificerade. När du har valt ett popcorn berättar du vilket genom att kommentera inlägget. Är det fler än en som har valt vinnarpopcornet så kommer lotten att avgöra vem den slutgiltiga vinnaren är. Tävlingen pågår november ut.



Vad vinner man då?


1:a pris är en 3-månaders prenumeration på DN (inom Sverige)


2:a pris är 2 värdemenyer från McDonald's


Lycka till!

söndag 23 november 2008

Hur stavas det

Att många har svårt att stava rätt vet alla som fastnat i bloggträsket ett tag. De ord som verkar vara svårast att stava till är interjuv, proffisionell och possetiv. För att inte tala om hur svårt det kan vara att skilja mellan de och dem . Selma sällar sig till gruppen som har lite svårt med stavningen men det kanske kan ursäktas med att hon bara är 5 och inte riktigt har knäckt läskoden än.

Däremot tycker hon att det är fantastiskt roligt att skriva så hon gör gärna det. Upplägget är följande: Selma dikterar, jag stavar bokstav för bokstav och hon plitar sedan ner bokstäverna på sitt papper. Jag har alldeles för dåligt tålamod för det här upplägget och brukar föreslå att jag först skriver ner det hon vill säga så skriver hon av sedan. Det går hon aldrig med på.

- Vad vill du skriva till Jesper?

Jesper M är hennes stora kärlek just nu - tillsammans med Filip, Filip och Jesper J.

Selma börjar diktera "Kära Jesper, tack för att jag får komma på ditt födelsedagskalas. När jag fyller år så ska du få komma på mitt 6-årskalas. Då ska vi äta godis och dricka coca-cola. Jag älskar dig, Jesper. Hälsningar, Selma."

Alla förstår ju att det här kommer att ta evigheters evigheter att bokstavera så jag förkortar det lite. Rätt mycket faktiskt. Stötestenen kommer vid coca-cola...

- Hur stavas coca-cola, mamma?

- C O, börjar jag sedan hinner jag inte mer innan jag hör ett mycket bestämt "Nej! Inte seeee - Coca-cola!!"

- Jag vet Selma, men Coca-cola är på engelska och stavas med C.

- Men jag vill inte skriva seeee, jag vill skriva Coca-cola! säger hon argt och stampar med fötterna.

- Och Coca-cola stavas med C, envisas jag. Nu börjar jag bli rätt sur. Det är ju inte mitt fel att det inte stavas som det låter.

- Hur. Skriver. Man. Coca. Cola. Mamma? pressar den lilla kommando-dottern fram mellan sammanbitna tänder.

- K O K A K Å L A, bokstaverar jag.

- Där ser du, säger hon triumferande.

Hädanefter ska de bara få dricka Fanta på kalasen.

lördag 22 november 2008

Mera bajs

Varför måste män berätta att de ska gå och skita? Det verkar inte räcka att bara diskret gå iväg - med den obligatoriska tidningen förstås. Nej, de måste berätta att de ska gå på toaletten "Jag går och bajsar nu." brukar det låta och sedan får man stå där och undra vad man ska göra med den informationen.

Ska man göra en 80-talare och vifta med intresseflaggan eller tycker de att man ska ställa följdfrågor? "Vad spännande..i dag igen! Ser du fram emot det? Ska det bli skönt? Är du hård i magen?"

Eller vill de ha frågorna efteråt? Var det skönt för dig...? Var den lång/hård/mjuk/lös..? Och så vidare.

Förväntar de sig (hemska tanke) hjälp med torkningen?

När svärmor var här sist berättade maken först noga för mig att han skulle "gå och bajsa". Sedan vänder han sig till sin mamma som står en decimeter ifrån mig och berättar samma sak för henne.

Varför?

fredag 21 november 2008

Synda eller inte?

I dag hade jag en deadline kl. 15:00, men eftersom jag är en kommando-mamma är jag effektiv ut till fingerspetsarna även som student, vilket nu har gett mig 3 timmar över att spendera innan barnen egentligen skall hämtas på dagis.

Då är samvetsfrågan om de ska hämtas tidigare eller inte. Just nu är det inte aktuellt eftersom två av tre ligger och sover men ska de hämtas före eller efter mellanmålet?


Vän av ordning tycker nog innan "för det kan ju vara mysigt att äta mellanmål tillsammans". Och det skulle man ju kunna tro om man inte tar med Gustav i beräkningen förstås. Han har precis bytt från en barnstol (med den stora fördelen att han kunde spännas fast) till en juniorstol som han inte kan spännas fast i. Erfarna mammor vet vad som händer när barn upptäcker att de helt plötsligt har frihet att själva bestämma.


De rymmer.


Snabbt.


Tror jag får passa på att utnyttja de tre extratimmarna till att läsa boken jag ska ha läst till på måndag helt enkelt. Då blir vän av ordning nöjd eftersom jag studerar (även om det kanske mer är att "studera" eftersom det är Liftarens guide till galaxen jag ska läsa).


Det känns viktigt att göra vän av ordning nöjd.



torsdag 20 november 2008

Rapport från bloggträsket

I dag har jag läst andras bloggar i ett desperat försök att undvika studierna.

Därför kan jag berätta att det fortfarande finns bloggare som envisas med att stava lite kul och fräckt så där. De kramas ofta i bloggen - så kramiz på er tillbaka. De här bloggarna har ofta namn som innehåller z, x, och th så ser ni en sådan - undvik.

För er som inte vet så används kommatecknet direkt efter ett ord och efter det har man ett litet, litet mellanrum. Så, här. Inte , så här.

Dessutom , ser det inte fint ut att skriva så , här.
Det ser , bara konstigt ut.
Inget , annat.

Sedan kan jag också avslöja att Öppna Förskolan även idag har varit välbesökt.

Till sist har även en kanin upphittats och återfås mot beskrivning. Långa öron är ett hett tips för den som vill ha sig en kanin. De går att äta.

Just jävlar... Bilden!

Glömde att man måste ha bilder i bloggen.

Den här köpte jag.



Jag är nog 20+ trots allt

Jag kanske är 34, men jag ser nog ut som 14 tror jag.

När jag var höggravid med Gustav, vilket blir ett och ett halvt år sedan frågade busschauffören om jag ville ha en hel eller halv biljet. För er som inte är 08-or kan jag berätta att han undrade om jag ville ha en barnbiljett vilket man är på SL tills man är 20. Den tackar vi för.

Systembolagets personal brukar granska mig noga, uppifrån och ner, och av de fyra senaste köpen har jag till slut fått visa legitimation tre av gångerna. Senast idag.

Jag är ung och snygg! Framförallt ung. Och snygg.

Tack för hjälpen

Ellie är en hjälpsam, snart 3-åring. Dessutom både kan hon allt och bestämmer allt, enliget egen utsago i alla fall.

I dag skulle hon se till att jag fick hjälp med toalettbesöket. Hjälpen var, i mitt tycke, överflödig eftersom jag har gjort det själv i ett 30-tal år utan större missöden. I slutet på graviditeterna var det i och för sig rätt otympligt att torka sig själv men det gick det med. Halva framifrån och halva bakifrån...

Behöver jag säga att jag inte förstår hur höggravida kvinnor kan pilla på livmodertappen för att känna om de har öppnat sig?

Kanske mer information än vad du egentligen ville ha, men så är det, man får inte alltid välja.

- Ska jag öppna locket, mamma? sade Ellie och öppnade locket.

- Ehh, okej... replikerade jag.

- Ska jag ta av dig trosorna?

- Nej, det kan jag själv faktiskt.

Här tar hon ingen notis alls om mig utan drar helt sonika ner trosorna och avslutar med ett "Så! Då kan du sätta dig". Vilket jag gör. Sedan försöker jag få henne att lämna mig ifred en stund men då blir hon sur över hur otacksam hon tycker att jag är. Hon lägger sig på golvet och bryter ihop en stund.

Selma kommer inspringande och lämnar toalettdörren på vid gavel. "Varför gråter Ellie, mamma? Vad har du gjort?!" undrar hon argt.

- Jag har inte gjort något. Ellie blev sur. Inget annat.

Sedan hörs ett litet "Lälli!" och in på toaletten kommer Gustav och sträcker upp armarna mot mig. Fortfarande sittandes på toaletten har jag nu trosorna vid fotknölarna, Gustav i knät och Ellie och Selma tjutandes på golvet över något som är fel.

Ellie får syn på Gustav i mitt knä, samlar raskt ihop sig och klättrar också hon upp i famnen och sätter sig demonstrativt på det andra benet. Selma tränger snabbt in sig i mitten innan jag hinner protestera över antalet barn som förvandlat mig fråm mamma till klätterställning.

- Ska jag torka dig, mamma? undrar Ellie hjälpsamt.

onsdag 19 november 2008

Dags för en reality check kanske

Jag har varit på en gruppintervju för den där utbildningen jag hemskt gärna vill gå. Det var en märklig upplevelse och jag kan inte alls avgöra om det gick bra eller dåligt. Jag har dock bestämt mig för att det nog gick bra och att det är rekryterarna som är usla och inte jag som suger om det skulle vara så att jag inte kommer in.

Efter pärsen var jag tvungen att akut ringa en vän för att berätta om mötet. Jag inleder med att berätta vilka som var där:

- Nio personer var vi totalt. Några äldre på 36, 38 någonting men sedan var de flesta i min ålder - runt 23 ungefär kanske.

Här tystnar jag mycket snabbt och tänker efter. Äldre...Vänta här nu... Jag är inte 20+ längre....

Och sedan slår det mig. Jag tillhör ju för fan gruppen "Äldre" med mina 34 år!

Hur hände det här? Och framförallt när?! Är det någon som vet?

Den där jävla morgonstunden

Morgonstund har guld i mun, sägs det. Men så är det inte. Inte. Inte. Inte. Inte.

En bra morgon tilbringas i absolut tystnad med en 10-liters hink med kaffe, ett exemplar av DN men, framförallt, i ensamhet.

Mina morgnar ser inte ut så och det har de inte gjort på evigheter. Ibland blir behovet av en lugn stund för stort och då mutar jag barnen så att de ska sitta stilla. Jag har inte ens dåligt samvete för det.

I morse vaknade jag av att Selma väser i mitt öra.

- Mamma, är det morgon?

Utan att öppna ögonen för att kontrollera svarar jag att det absolut inte är morgon. Det är natt.

- Mamma. Det står noll, fem, två prickar, fyra, sju. (05:47 betyder det på människospråk.) Är det morgon då? väser hon igen.

- Nej.

- Mamma. Nu står det noll, fem, två prickar, fyra, nio. Är det morgon då?

- Fråga pappa, uppmuntrar jag och vänder mig om.

Jag anar att det inte var så populärt att bolla över morgon-frågan till Pelle, dödsblickar flyger i rummet, men vad fan gör man? Är man morgontrött så är man. Pelle håller med mig om att det inte är morgon och vänder sig också demonstrativt om.

- Mamma, är det här ditt öga? undrar Selma och petar energiskt på ögonlocket samtidigt som hon klättrar upp i sängen och lägger sig mig. Jag inser där och då att slaget är förlorat och stapplar upp ur sängen.

- Är det morgon nu, mamma? undrar Selma förhoppningsfullt.

- Ja, tydligen.

Klockan står på 05:59.

I dag ska jag ladda upp med choklad så att jag får äta frukost i lugn och ro i morgon.

måndag 17 november 2008

Jag har uppdaterat profilen

I dag tar jag igen bloggtorkan från i helgen då jag istället ägnade mig åt lönearbete med 100% OB.

Profilen har uppdaterats. Nyfikna ombeds kika in!

Vi är 3 stycken online - just nu!

Jag har skaffat mig en ny räknare till bloggen. Med den här superavancerade saken kan man se hur många som är online på bloggen.

Vi är 3 stycken just nu. Jag är en men vilka är ni andra?

Kan man förråda sig själv?

En väldigt bra sak med bloggandet är att saker som jag upplever som väldigt pinsamma och jobbiga helt plötsligt inte är det när jag har berättat om dem i bloggen.

Jag får uppmuntrande och väldigt, väldigt snälla kommentarer som gör mitt liv lite lättare att leva. Så då tänkte jag att det nog är samma sak med min fjortisdagbok. Men varje gång jag börjar skriva av ett dagboksinlägg så känns det som att jag förråder och hänger ut mig själv.

Den där lilla (ja, sååå liten var jag faktiskt inte...) fjortonåringen känns nämligen inte som jag utan som en helt annan person som fortfarande lever inuti dagboken.

"Sandra, 14" och "Sandra, 34" lever två parallella liv. Där den ena har fastnat i tonårsångest har den andra gått vidare, blivit vuxen, gift sig, fått tre barn och lever ett bra liv (nu mindre fattigt dessutom!) utan så mycket ångest - bara över oväntade besök.

Är det då rätt för den ena att avslöja den andra?

Lön för mödan

I alldeles för många år har jag varit en fattig student. Det blir så när man envisas med att skaffa barn samtidigt som CSN står för ens försörjning.

Nu är ordningen en annan! Jag har ett extrajobb (tre stycken rättare sagt) och nu får jag lön, lön och lön! Abba sjunger att "money, money, money must be funny in a rich man's world" och det kan jag berätta att det är - även om det just nu är en rik kvinnas värld.

Mycket, mycket roligt.

Bråk i bloggen

Aftonbladet skriver om ett bloggbråk mellan diverse dokusåpekändisar. Jag har ingen aning om vem eller vad de bråkar om men vilka jävla bilder de har hittat på Gynning och Rosing. Det måsta vara någon på Aftonbladet som inte direkt älskar dem...

Kanske är bildredaktören själv involverad i det påstådda triangeldramat?

torsdag 13 november 2008

Reklam för marsvin


Reklamen på min sida just nu är Tradera-reklam för marsvin. Kanske ska passa på att bjuda på ett till Selma?

Jag glömde säga det

men jag klarade mattetestet.

Så billig är jag inte

På universitetet brukar det ofta hända allehanda jippon av olika slag. Det delas ut gratissaker till höger och vänster och har man tur kan man ibland få tag på något vettigt.


I går var det Chiquitas tur att fraternisera med studenterna i Stockholm. De ville marknadsföra sin nya produkt, smoothien, under parollen "shake your booty for a smoothie".







Ja, du läste rätt.

För att få 3 månaders förbrukning av Chiquitasmoothies ska man alltså först ställa sig upp och dansa, utanför biblioteket där i princip alla passerar. Sedan måste man dessutom filmas, läggas ut på internet och ragga kompisar för att rösta på en. För lite mosad frukt.

Så fattiga är vi inte.

tisdag 11 november 2008

Mattegeni

Jag tycker själv, i all ödmjukhet så klart, att jag är väldigt, väldigt bra på väldigt mycket. Hushållsarbete och matematik hör inte till den kategorin däremot. Så när jag fick reda på att jag var tvungen att göra ett matte-test för att kunna komma in på en utbildning jag sökt var paniken nära.


Men jag är ju snabbtänkt så jag tog snabbt tunnelbanan till, den numera före detta, Lärarhögskolans bibliotek. Där finns nämligen alla kursböcker man kan tänkas behöva i alla ämnen och i alla stadier.


Jag började att bläddra i Mattestegen, matteböcker från förskoleklass upp till trean men det var faktiskt för lätt. Som tur var. Vid nians matteböcker började dock problemen. Jag kan inte räkna ut 347 delat i 9 med enbart huvudräkning. Ingen aning om hur man gör. Jag har ett vagt minne om att man skulle använda någon form av stol i alla fall så jag tar tillbaka Mattestegen för trean men de höll inte på med stolar i den.


Svärmor upplyste mig senare om att man tydligen håller på med något som kallas "kort division" vilket bygger på mycket huvudräkning. Det är just huvud-delen som är problemet för mig. Jag har inte räknat huvudräkning sedan...ja typ aldrig.

Envis som jag är hittade jag till slut tre matteböcker för vuxna, Räkna med Vux, och där fanns liggande stolen med. Ha! Man fååååår använda liggande stolen!




Efter en snabb genomgång har jag nu lärt mig: liggande stolen, bråkräkning, procenträkning av stora tal (86,7 % av 6 657 689) och annat man tydligen ska kunna som allmänbildad vuxen.


Jag har också lärt mig att jag inte alls kan femmans gångertabell. Det tog mig två dagar att upptäcka att det blev fel i ett tal eftersom jag envisades med att 5*7 är 42. Det är det inte alls utan 35. Jag har också lärt mig att 5+7 är 12 och inget annat. 6+7 är 13. Det vet jag också nu.

Gevalia-ångest

Det ringde på dörren i dag runt middagstid. Maken och jag tittar förskräckt på varandra. vem kan det vara? Soc? Jultidningsförsäljare? Jehovas vittnen? Jag ber en snabb bön att det ska vara någon av de sistnämnda för då kan man bara glänta lite på dörren utan att avslöja det kaos vi lever i.


Sådan tur hade vi inte i dag utan det var en lekkompis. Helvete. Jag och Pelle debatterar tyst medelst ögonkast (Vad fan ska vi göra? Ska hon få komma in? Vad tycker du? Jag vet inte! Bestäm du! Du vet att hon kommer att skvallra för sin mamma va?!) men vi hinner inte avgöra något innan flickebarnet sitter parkerad på en köksstol vid bordet.


- Vad kul att du kom! Ska ni snart flytta tillbaka? undrar jag.

- Vi bor inte här längre, svarar hon.

- Nej, jag vet...men ni ska väl snart flytta hem igen.

- Förut bodde vi här.


Jag ger upp konversationsförsöken med den 4-årige gästen och ägnar mig åt lite intensiv ångest över vår oordning istället.

Gevaliareklamen var såå fel ute. När man får oväntat besök vill man inte bjuda på kaffe! man vill snabbt som ögat dra ner persiennerna och låtsas som att man har åkt på semester så att dörrklockeplingaren går någon annanstans.


Det kanske är lättare att få oväntat besök om köket inte ser ut så här förstås...






Om ni vill komma och hälsa på är det lämpligt att avtala om tid ett par veckor i förväg. Vi är nämligen kända som familjen som har spagetti på golvet.

måndag 10 november 2008

Färjan

Är det bara jag som absolut inte vill åka Finlandsfärja efter Viking Lines vidriga reklam med de dansande människorna i slow motion?

Dokusåpan Färjan gör ju inte direkt saken bättre...

Hoppsan!

Jag ser mig som en mycket rutinerad suppare. Det vill säga införare av suppositor innehållande (företrädesvis) febernedsättande medicin i barns rektum.

Sist blev jag kanske lite väl kaxig och tände inte ens lampan när det var dags för en Ipren för Ellie. Tillsammans räknar vi till tre och sedan hör jag ett mycket förvånat "Oj!"

- Oj! Hoppsan! Oj? Oj oj. Hoppsan?! säger hon storögt innan hon brister ut i gråt och jag förstår att Iprensuppen inte alls hamnade på rätt ställe.

Shit vad gör man nu då? tänker jag. Kan den tas upp av slidans slemhinnor eller måste den in i tarmsystemet?

- Försök trycka ut den Ellie. Mamma råkade sätta tabletten i snippan, säger jag urskuldande och undrar om det kommer att ge henne men för framtiden.

- Nej jag kaaaan inte!

- Jo men försök som om du skulle.. Här tänkte jag säga föda barn men det är ju några år för tidigt (ett trettiotal om Pelle får bestämma) så jag ångrar mig snabbt och säger bara "som när du går på toaletten".

- NEJ! Ellie vägrar men till sist ramlar suppen ut trots allt och jag ska göra ett nytt försök att få in suppen på rätt ställe. Förtroendet för mig som suppare är dock rätt förbrukat för mig så Ellie kastar sig om halsen på Pelle för att be om nåd. Han ser rätt nöjd ut när han lägger huvudet på sne och frågar en hulkande Ellie om "pappa ska istället" så jag överlåter suppandet till honom.

Nästa gång ska jag tända lampan för att minska risken för fler övergrepp i familjen.

Nu lackar det mot jul

Selmas önskelista förra året bestod av

1) Socker

2) Biff

I år önskar hon sig ett marsvin men jag försökte lite fint påpeka att det kanske inte är så lämpligt eftersom vi redan har en katt. En mycket trött katt förvisso men dock ett rovdjur i miniformat. "Jamen, marsvinet bor ju i en bur" invände Selma.

- Jo men tror du inte att marsvinet skulle bli väldigt rädd om Morris stod utanför buren och ville äta upp marsvinet?

- Men då kan vi ha buren högst upp på en bokhylla! sade den lilla optimisten.

- Men då ser du ju inte marsvinet. Det är väl inget roligt? Och sedan lever inte marsvin så länge heller... sade jag samtidigt som jag plötsligt kom ihåg att Selma just nu är inne i en rätt känslig ålder vad gäller döden och farliga sjukdomar. Hon är just nu mycket, mycket orolig för rökningens skadeverkningar på mina och Pelles lungor. Att ingen av oss röker spelar tydligen ingen roll.

- Men det gör inget om marsvinet dör! Då kan jag hålla den i famnen och gosa med den...utan att den river mig!

Så Selmas önskelista för julen 2008 ser just nu ut så här:

1) I stycke dött marsvin.

2) Bindeez. Bindeez, för er som inte har koll på de rosa sidorna i leksakskatalogerna, är pärlor som klistras ihop så fårt de kommer i kontakt med vatten. Det vill säga pärlor som Gustav kommer att försöka äta, få i halsen och sedan kvävas av. Ett rent mordvapen med andra ord.

Det är troligare att hon får ett dött marsvin i julklapp.

söndag 9 november 2008

Förlåt

Man kunde tydligen också lära känna singelkvinnor. Inte i bloggen men i reklamen. Mina reklamintäkter lär ju inte öka med det.

Reklam i bloggen

I min gamla, numera utdöda blogg så var reklamen inget man kunde göra något åt. Den fanns där om man inte ville betala 59 spänn i månaden för att slippa den. Behöver jag säga att alla på blogg.se har reklam?

Här på blogger.com kan man välja om man vill ha reklam eller inte och på något avancerat sätt ska det komma reklam som är anpassat till innehållet i bloggen. Dessutom kan bloggaren tjäna pengar om tillräckligt många klickar sig vidare på reklamen. Men hur stor är chansen till det när reklamen på min sida handlar om blöjor för 4-15-åringar (!) och PPM-fonder?

Jag har icke tjänat en krona.

Ja, bajs är äckligt.

Det är liksom så det är. Extra äckligt är det på bild.

Funderar på att ha dagens blöja som stående inslag. Vad sägs om det?

Kanske med en enkät "gissa vad han åt"?

Skönt att se

att ni känner er säkr på er upplevda könsidentitet! Nu i efterhand funderar jag på om jag kanske trots allt borde ha svarat "Annan" på Stockholms universitets fråga om min upplevda könsidentitet.

Just nu känner jag inte att jag riktigt har en identitet utifrån mitt kön. Först var jag barn, sedan flicka sedan obstinat tonårstjej och vips så var jag mamma, tvåbarnsmamma, trebarnsmamma och till sist kommando-mamma (man blir lätt det...).

I och med den sista metamorfosen tror jag faktiskt att min könsidentitet försvann. Min identitet just nu baseras enbart på vems mamma jag är.

- Ja, hej. Är det dagis? Det är Sandra, Selmas mamma här. Selma är sjuk idag ...

Eller:

- Ja, hej, är det Vårdcentralen? Det är Sandra, Gustavs mamma här. Han har haft feber...

Och så vidare...

Jag är inte en kvinna eller man. Jag är en kommando-mamma. Jag borde ha valt Annan. Fan. Undrar om man får ändra sig?

lördag 8 november 2008

Fler som rymmer

Tandkrämen är hittad och återbördad till sin sedvanliga plats på golvet bakom toalettstolen.

Tuben verkar ha varit i maskopi med deon och klädrullen för de två sistnämnda hittade jag i besticklådan i morse.

fredag 7 november 2008

Tandkrämstuben är hittad!

I vanlig ordning köpte jag mig en kaffe på universitetet idag. När jag skulle göra rätt för mig fick jag upp tandkrämstuben istället för plånboken så det var tydligen dit den hade rymt.

Varför den låg i min handväska vet jag däremot inte.

torsdag 6 november 2008

Är det någon som är synsk därute?

Kan någon vänlig själ tala om för mig var min tandkräm är? Barnens rosa barntandkräm med smak av bubbelgum funkar inte på en 34-åring som inte har några mjölktänder kvar.

Hjälp mig!

Ny enkät!

I dag har jag svarat på en enkät från Stockholms universitet om hur universitetet skulle kunna underlätta för småbarnsföräldrar. Enkäten började lite försiktigt med frågor om jag de facto var förälder och det kunde jag ju svara ja på. Sedan kom lite frågor om barnens ålder och i vilken omfattning jag kunde tänka mig att utnyttja ett korttidsdagis et cetera. Till sist kom så frågan som jag skamlöst tänker sno till min blogg:

Hur skulle du beskriva din upplevda könsidentitet?

1) Kvinna

2) Man

3) Annan

Mycket politiskt korrekt. Minst sagt.

onsdag 5 november 2008

Äntligen en middag i harmoni

Middagen förflöt finfint idag! Det beror på attt jag är en braaaa mamma som alltid serverar hemlagad mat, har rutiner och är konsekvent.

Vi har ju, trots det, haft våra duster om vilken mat som går att äta och inte (lego, lammar och sniglar) men Ellie gillade köttfärssåsen idag och bad om mer - tre gånger. Otroligt.

När de hade ätit färdigt var det bara att dra ur proppen.

Perfekt.

Jag ska alltid servera maten i badkaret i forsättningen.

För er som inte vet så kan jag berätta att köttfärs inte flyter och att spagetti ser ut som simmande maskar.

Gör så här mamma

När två tredjedelar av barnaskaran var på dagis passade jag på att ha lite kvalitetstid med Ellie. Hon behövde tvätta håret så vi passade på att ta ett bad tillsammans. Standardrutinen är att hon måste hålla en handduk för ögonen så att hon inte får schampoo i ögonen.

När det var hennes tur att tvätta mitt hår så gav hon mig en handduk att hålla för mina ögon.

- Här mamma! Håll den för ögonen.

- Men det här är ingen handduk Ellie! Det är pappas gamla kalsonger...

- Gör som jag säger nu mamma! sa Ellie uppfordrande.

Men så mycket älskar jag inte min man att jag borrar in mitt ansikte i hans gamla kallingar. Då tar jag hellre schampoo i ögonen.

Mina barn älskar mig - inte så mycket

- Ellie...mamma älskar dig så här mycket, säger jag och sträcker ut armarna för att verkligen visa min kärlek. Jag har hört att bra mammor gör sånt.

- Jag älskar dig också mamma, säger Ellie och håller upp fem fingar.

Sedan räknar hon lite på det och bestämmer sig till sist.

- Jag älskar dig två fingrar.

tisdag 4 november 2008

Varför? Del 2.

På diverse forum på nätet kastar folk ur sig allt de undrar och förväntar sig att få ett korrekt svar. Det kan handla om komplexa juridiska frågor eller frågor om föräldrapenning och studiemedel. Sälvklart florerar det tusentals frågor om socialbidrag också....

Och folk svarar. De svarar ibland helt korrekt men ofta blir det så fel så fel. Se här till exempel:

Frågan lyder:

"Ska översätta en redovisning på engelska..
Hur översätter man slumpen? Ex det var slumpen att hon ringde.
Likaså hon vaknar mitt i natten av att en liten flicka ringer..
(mitt förslag : One nigth ** get a phonecall from a little girl
Åker hem till henne = went home to her???
Fy va rutten på engelska jag är :O"

Svaret som kommer:

"it was just an qouinsidence that she called.
She wakes up in the middle of the night, becose of a phonecall from a young girl
qouinsidence osäker stavning"


Ja, och det var bara det som var fel...

Skicka sjuka barn till dagis

Jooo, jag veeeet att man inte fåååår det. Och eftersom jag är en braaa mamma så gjorde jag inte det heller. Jag har ju till och med Ecco Gore-tex skor till barnen - det är på den bra mamma-nivån jag ligger.

Dessutom hade nog Ellie skvallrat och sagt till fröknarna att hon såg ormar i sängen i natt.

Men jag ville det. Väldigt mycket.

Den här hösten kan sammanfattas i tre bokstäver

VAB. I all oändlighet.

I mina mörkaste, mest bittra, kommando-mammastunder börjar jag på allvar överväga att ha dagmamma istället.

Sedan kommer jag ihåg alla gånger jag mött dagmammorna på Lidl och på det lilla alkistorget utanför Eddie's Pizzeria (apostrofen är Eddies idé - inte min) där de läser Aftonbladet allt medan barnen planlöst driver omkring bland betongen.

För att inte tala om det oförglömliga ögonblicket när en dagmamma halar fram en nyss inköpt munk, böjer huvudet bakåt för att sedan, i en fulländad V-ödlestil, svälja den hel - mitt framför ögonen på sina dagbarn.

Då tar jag mitt förnuft till fånga.

Varför?

Varför har vi en 210 cm bred säng när barnen ändå envisas med att sova på mig? Och då menar jag mig. Bokstavligen. Med hela kroppen.