Fel, fel, fel

Ellie bad mig så snällt att sjunga "Hej mitt vinterland" och med tanke på att jag är i det närmaste tondöv blev jag lite rörd. Tänk att min lilla dotter älskar mig så mycket att hon till och med vill att jag ska sjunga!

Glad i hågen satte jag i gång "Hej mitt vinterland...nu är jag här..." Men det skulle jag inte ha gjort för då kom den lilla språkpolisen fram till oss.

- Du sjunger fel, mamma! sade Selma.

- Eh, va? Den går så, protesterade jag.

- Neeeeej. Det heter inte vinterland. Det heter Vintah-Lah, hon heter så!

- Vem? undrade jag förbryllat.

- Men åh!! Sade Selma surt. Flickan i sången, fortsatte hon sedan med en min som visade att jag inte fattade någonting.

- Men Selma...började jag lite försiktigt. Den handlar inte om en flicka.

- Eh... JO!

Det är vid sådana här situationer man gör bäst i att helt enkelt ge sig. Har en 5-åring bestämt att en sång handlar om "Vintah-Lah" så gör den det. Punkt.

Så: Hej mitt Vintah-Lah, nu är jag här!