Otrogen

Idag har jag gått bakom ryggen på min vanliga frisör och klippt mig hos en som tar betalt. För att döva mitt dåliga samvete har jag köpt ett halvt kilo lösgodis.

Okej, det var en dålig ursäkt men det var heller inte ett halvt kilo. Bara nästan.

Efter allt trivialt godisprat går vi över till något mycket viktigare - att bajsa på jobbet. En grov uppskattning är att ungefär 50 procent upplever det som ett problem. Den andra hälften står upp och kissar. Men för oss som sitter ner gäller det att skaffa en strategi för toalettbesöken och här finns det ju flera. Antingen går man in på toa direkt efter någon annan så att man kan skylla ifrån sig eller så väntar man tills man är så gott som själv. Allt för att inte riskera att någon annan kommer på en att bajsa.

Min taktik har varit ensamheten och den har fungerat bra i alla är. Vad mina jobbarkompisar beträffar är jag precis som alla andra kvinnor och alltså bajslös.

Tills igår. Min mycket trevliga kollega har nämligen den andra taktiken så det tog inte många sekunder efter att jag hade återvänt innan hon pep iväg. Nu undrar jag vad etiketten påbjuder. Ska man be om ursäkt? Låtsas som ingenting? Undvika människan? I så fall - hur länge?