Dags att sätta punkt

Jaha, då har det blivit 1992 och jag har hunnit bli 18 år i dagboken. Myndig, solbränd och inte ens olyckligt kär längre.

Det känns som ett ypperligt tillfälle att sätta punkt - både för dagboken och för Kommandomammans bekännelser.

Vi ses!

Datordoktor

Min stackars (läs: skit) dator behöver besöka en doktor. Jag hoppas att en sådan läkare är mer kompetent än de trötta läkare som hasar runt på vår vårdcentral annars kommer jag aldrig att få tillbaka min dator.

I vilket fall som helst tar jag en ofrivillig bloggsemester ett tag.

Har jag riktigt tur är datorn "olagbar" så att jag måste köpa mig en ny. Ellie har i alla fall gjort sitt bästa för att hjälpa mig. Hon har stoppat in minst fyra CD-skivor samtidigt och kollat hur lång tid det tar för en Piggelin att smälta när man lägger den på datorn (det går snabbt och man får heller ingen ny glass då).

Dessutom har Gustav kollat hur snabbt det går att stänga av datorn bara genom att trycka på strömknappen på skarvsladden. Det går skitsnabbt och datorn blir skitledsen.

Jag återkommer med rapport!

Jag ska också bli fotbollshuligan

Okej, Black Army ska försöka "hjälpa" AIK att vinna genom att störa nattsömnen för motståndarlagets spelare. De verkar dock inte så bra på det .

Kommandomamman hjälper gärna till!

Till mitt förfogande har jag tre små minimänniskor som gärna umgås nattetid. Gustav brukar vakna runt 3-tiden och vill då gärna kolla på Teletubbies. Om han inte får det blir han sut och börjar att tjata om välling. Försöker man låtsas sova så petar han en på ögonlocken. Det är ett knep han har lärt sig av sina systrar.

Selma pratar och visslar i sömnen - högt. Är hon på extra gott humör kan hon även skratta . Och skratta länge.

Ellie är sjukt bra på att sparkas i sömnen. Träffsäker är hon också!

Låten som följde

Lite otippat kanske men efter en fantastisk Lambada kommer Pink Floyd med brick in the walls-låten.

Förortshak är nämligen så här.

Lite för alla.

De spelar Lambada. På riktigt.

Och, jo...

... Vi dricker vin.

Gamla godingar

- Vad tror du att coverbandet spelar, undrade jag.

Bruce Springsteen, svarade min vapendragare.

En låt senare kom han.

Nya tider

Vi kan väl säga att overallsäsongen definitivt är över nu va?

Fördel förort

En ny generation kommandomammor

I går tjuvlyssnade jag på en kommandodotter som befann sig på samma pendeltåg som jag. Det var rätt trångt på tåget som dottern i 7-årsåldern satt inte med sin mamma utan något säte bort. Den väldigt vänliga mamman kom fram till kommandodottern och berättade att det var deras station nu.

- Jag. Vet. Jag. Hörde, svarade kommandowannabeen kort och med en dödsblick som hon måste ha lärt sig av en mästare (typ jag).

Jag skickade en medlidsam blick till den stackars mamman som faktiskt helt oförtjänt fick sig en dödsblick av sin dotter.

Otack är världens lön.

På tal om ovanor

Får man döda människor som smackar en i örat på pendeltåget?

Irriterande ovanor

I Aftonbladets tjejbilaga Wendela kan man i dag läsa att receptet på ett långt äktenskap är att stå ut med varandras ovanor. Märk väl att det inte står ett skit om att äktenskapet är lyckligt.

Nåväl. Till min stora chock ser jag att Terri Herrera Erikssons man stoppar ner använt snytpapper i mitten på hushållsrullen.

Fy fan vad vidrigt.

Jag vet att det är vidrigt eftersom även min make gör så. När han är förkyld och hostig får han också slem i halsen som han envisas med att, ljudligt, harkla och hosta upp. Ofräscht är bara förnamnet. En gång använde han mitt saftglas som spottkopp.

Det var också vidrigt.

Det vet jag eftersom jag upptäckte hans tilltag lagom till att slemklumpen redan var halvvägs nere i min magsäck.

Erotiska Roger

När jag började blogga bestämde sig Pelle för att han skulle bloggtävla med mig genom att få fler besökare än vad jag hade. Starta en sexblogg så vinner du inom en timme, sa jag.

Så det gjorde han - under namnet Erotiska Mona. Fast han stavade fel och Mona blev erotitsk i stället. Men bloggen slog min blogg och då var uppdraget slut.

Nu har han en ny karaktär - Erotiska Roger. Oroa er inte, Roger har fått starka förhållningsorder och kommer inte att besöka er.

P.S. Jag har sjukt ont i den avbildade foten.

Blonda ögonblick

Liverapport från Karlberg.

Två svenska tjejer pratar med en engelsman. Deras engelska ligger på Selmas nivå ungefär. Höjdpunkten är dock än så länge när de frågade honom vilket lag han håller på. Själva håller de på Madagaskar United.
Manchester United? undrade engelsmannen försynt.

Yeah, yeah! svarade tjejerna.

Yeah, Yeah! svarar jag.

Liten tribute till min man

När jag träffade min fotbollshuligan till make uppenbarades snabbt en ny värld - fotbollsvärlden. Man kan väl säga att jag inte hade någon större insikt i den världen - eller grad av engagemang hos fotbollssupportrar i allmänhet och honom i synnerhet.

Fotbolls-VM hade äntligen tagit slut och jag såg en ny tid framför oss. En tid utan tabeller, hörnor, straffar och allt sånt skit. Full av glädje såg jag framemot vad vi skulle göra till helgen - långpromenad på Djurgården, picknick i parken eller kanske en tur till IKEA. Ja, jag vet...bara tjejgrejer men jag hade faktiskt stått ut med fotbollshelvetet skitlänge.

Glad i hågen framförde jag mina planer till honom.

- Nä, det är premiär i Engelska ligan, upplyste han mig.

- Va?! utbrast jag chockat. VM är ju slut nu!

- Ja, men sedan kommer Premier League, efter det Allsvenskan och sedan är det EM, VM och däremellan lite U-17, U-15...

Någonstans här inser jag att fotbollen aldrig någonsin tar slut.

Insikten slog hårt.

Fotboll tar aldrig slut.

Nu har jag vant mig och som en liten påskhälsning till huliganen kommer här en liten fotbollsvideo. För er som inte är så insatta i fotboll så kan jag berätta att det är ett gäng reklamsnubbar som har gjort en video där de driver hejdlöst med AIK:s eviga antagonister, DIF och HIF.

Mamma mia

- Mamma...

Snabbtänkt som jag är så körde jag med björntaktiken och låtsades som att jag inte hörde. Jag måste ha gjort det en gång för mycket för Selma genomskådade mig snabbt.

- Men mamma! Lyssna. Nu.

- Okej... Vad är det?

- Vet du hur tjejerna på dagis sjunger Mamma mia? säger hon och lägger, så kaxigt som bara en 5-åring kan, huvudet på sned och skjuter fram höften.

- Nej, Selma det vet jag faktiskt inte, svarade jag uppgivet. För hur i hela friden ska jag kunna veta det?

- Mamma mia, börjar hon så korrekt och bra.

- Älla gå agah, mah mah, ah kalla kalla ja, fortsätter hon sedan.

- Eh, okej...svarade jag och gladde mig åt att jag i alla fall kände igen melodin. Hur ska den vara då tycker du?

- Mamma mia, älla gå agah, mah mah, ah kalla kalla ja.

Trots att jag vet att jag borde hålla tyst kan jag inte låta bli att ifrågasätta om det verkligen är någon skillnad på de två låtsasengelska versionerna. Jag hör nämligen ingen. Stampet i golvet och utbrottet som följer visar att jag verkligen borde ha hållit tyst.

- Men mamma! Du fattar ju ingenting!! brölar hon.

Och det har hon faktiskt helt rätt i.

Fitmycket

Ellie har börjat skola in sig själv på storbarnsavdelningen. Där lär hon sig massor till skillnad från småbarnsavdelningen där barnen tydligen bara säger "Ghe, Ghe". Hon har lärt sig både nya ord och vem som bestämmer här hemma.

- Du bestämmer inte över mig, mamma! sade hon argt till mig igår.

- För det säger Elin, förtydligade hon efter en välriktad dödsblick.

Dessutom hade hon tydligen "fitblöta" strumpor på sig.

Eh, min kära dotter...kan man inte uttala "skitblöta" är man heller inte tillräckligt gammal för att använda ordet.

I dag skall jag därför ta tillfället i akt att lära henne några mer lättuttalade svärord.

"Fittjävel" gillar jag.

Tentaångest

Jag har en tenta i morgon vilket innebär att jag tillbringar den här sista dagen med att komma på saker att göra som inte innefattar kurslitteratur, kompendier och sammanfattningar.

Jag har därför roat mig på Flygis bekostnad.

Det är så tacksamt.