torsdag 2 april 2009

Mamma mia

- Mamma...

Snabbtänkt som jag är så körde jag med björntaktiken och låtsades som att jag inte hörde. Jag måste ha gjort det en gång för mycket för Selma genomskådade mig snabbt.

- Men mamma! Lyssna. Nu.

- Okej... Vad är det?

- Vet du hur tjejerna på dagis sjunger Mamma mia? säger hon och lägger, så kaxigt som bara en 5-åring kan, huvudet på sned och skjuter fram höften.

- Nej, Selma det vet jag faktiskt inte, svarade jag uppgivet. För hur i hela friden ska jag kunna veta det?

- Mamma mia, börjar hon så korrekt och bra.

- Älla gå agah, mah mah, ah kalla kalla ja, fortsätter hon sedan.

- Eh, okej...svarade jag och gladde mig åt att jag i alla fall kände igen melodin. Hur ska den vara då tycker du?

- Mamma mia, älla gå agah, mah mah, ah kalla kalla ja.

Trots att jag vet att jag borde hålla tyst kan jag inte låta bli att ifrågasätta om det verkligen är någon skillnad på de två låtsasengelska versionerna. Jag hör nämligen ingen. Stampet i golvet och utbrottet som följer visar att jag verkligen borde ha hållit tyst.

- Men mamma! Du fattar ju ingenting!! brölar hon.

Och det har hon faktiskt helt rätt i.

3 kommentarer:

Unika sa...

Hahahaha! Det värsta med min dotter när hon gjorde sådär var att om man försökte berätta hur det EGENTLIGEN skulle vara så var/är hon TOKENVIS och tror STENHÅRT på sin egen version! Tror bara att artisten in-person skulle kunna övertyga henne!

Äjj-Käjj sa...

Hahaha, det är så gött att med jämna mellanrum få höra hur skitkorkad man är. Och så himla vuxet att inte säga det tillbaks. Jag är själv djupt stolt över min förmåga att inte håna ihjäl ungarna när de kommer med liknande grejer..

hon som bloggar igen sa...

OJOJOJ vad jag känner igen det där!! Och fattar, nä det gör inte jag särskilt ofta heller...