I går tjuvlyssnade jag på en kommandodotter som befann sig på samma pendeltåg som jag. Det var rätt trångt på tåget som dottern i 7-årsåldern satt inte med sin mamma utan något säte bort. Den väldigt vänliga mamman kom fram till kommandodottern och berättade att det var deras station nu.
- Jag. Vet. Jag. Hörde, svarade kommandowannabeen kort och med en dödsblick som hon måste ha lärt sig av en mästare (typ jag).
Jag skickade en medlidsam blick till den stackars mamman som faktiskt helt oförtjänt fick sig en dödsblick av sin dotter.
Otack är världens lön.
1 kommentar:
Visst är väl inte söner riktigt lika illa, va? Säg nej!
Skicka en kommentar