Efter 19.30 är det lugnt här hemma, barnen sover i sina respektive sängar och det enda som hörs är tangentbordsknatter eller lite TV-ljud. Det är en stund att längta till! Men, ibland blir det tyst även mitt på dagen och det är så skönt, så skönt. Man kan sluta ögonen ett ögonblick och bara vara...tills varningslampan plötsligt tänds. Vänta lite nu! Så här tysta ska de inte vara!Och snabbt som ögat måste man förvissa sig om var barnen är och vad de gör för nog kan man ge sig sjutton på att de gör något de vet att de inte får!
Idag har det blivit tyst två gånger, den första gången masserade Ellie ett litet låtsaslamm, Lilla Bäh, med flytande tvål (kanske därför hon vägrade äta sockervadden?), hon var mycket noggrann och passade på att tvåla in både golv och mage också...Den andra gången gick hon upp en trappa till övervåningen, vårt entréplan (har ett souterränghus), och sedan blev det tyst.
Jag undrade lite för mig själv vad hon höll på med men hon brukar sköta sig (rätt ) bra, eller i alla fall hyfsat...så jag slog ifrån mig tystnaden. Sedan slår det mig - hon har ju för fan lärt sig att låsa upp ytterdörren! (Jag vet att man inte får svära men jag gjorde det - högt och tydligt...)
Jag hugger snabbt som attans tag i Gustav och släpar med mig honom i ett fast grepp under armen, springer uppför trappan och in i hallen och mycket riktigt - ungen (tänkte skriva något starkare men besinnade mig...) har fått upp dörren och stuckit ut - nybadad , sjöblöt efter middagen och fullkomligt naken!
Med Gustav, fortfarande i ett fast grepp under armen, springer jag ut och ser hennes lilla nakna rumpa glatt galoppera iväg mot lekparken så jag sätter efter henne och hinner ifatt henne när hon precis satt sig på gungan. Nu med en unge i ett fast grepp under armen, och den andra ungen i ett något fastare grepp under den andra armen, marscherar jag med bestämda steg hemåt.
Väl hemma öser jag förmaningar över henne och till svar får jag:
- Men Ellie tycker att det är roligt!
Och det var ju bra att en av oss uppskattade äventyret i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar