Det pratas ju mycket om hur stressigt vårt samhälle har blivit och många dukar under av pressen från jobb, familj och så vidare. Andra verkar å andra sidan inte ha koll på någonting alls, och då pratar jag inte egocentriska tonåringar utan företagsledare och människor som faktiskt har bra jobb med stort ansvar och som borde ha koll på verkligheten.
Ett tag jobbade jag på ett café som kallskänka och där kunde jag få de mest märkliga kommentarer och klagomål - från just människor som borde ha koll med tanke på deras månadslön och ansvar. Så här funkade det där, kunden beställde det han/hon ville ha, betalade det och sedan gjordes maten efter kundens önskemål. Därefter bars det fram till disken, ropades ut och kunden hämtade sedan själv maten - ingen bordsbeställning med andra ord.
En dag kom en mycket bekymrad herre fram till disken och klagade på att hans räksallad inte hade några räkor.
- Eh, nej, svarade jag lätt förvirrad av hans fråga. Du har tagit en varm pasta med pesto och kyckling.
- Jaha...? Ja, jag tyckte att det var lite snålt med räkor.
Sedan tog han sin varma pasta med pesto och kyckling och gick tillbaka till bordet och åt upp den med god aptit.
En annan kund frågade:
- Serveras lasagnen varm?
- Eh, ja... Det kan väl vara gott? svarade jag både uppmuntrande och glatt.
Fast den värsta kunden var nog kvinnan som tog en bakad potatis med skagenröra och sedan kom tillbaka och klagade på att hennes ost- och skinksallad var så varm. Allvarligt talat - om man inte ser skillnad på en potatis och sallad - hur klarar man sig då ute i samhället utan en vårdare ständigt med sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar