Soffan

Att fastna i soffan framför TV:n har fått en helt ny innebörd sedan vi köpte en ny soffa. Inte för att filmerna numer börjar med "Pippi och..." eller "Teletubbies och" utan kanske mer för själva soffans skull.

Tidigare hade vi en beige soffa från IKEA med tvättbart tyg som vi faktiskt tog av och tvättade ibland. Oftast tog vi av överdraget på fredagen, tvättade och hängde på lördagen och sedan torkade överdragen resten av veckan på köksstolar (ingen bra idé alls om man inte vill tvätta ytterligare en gång på onsdagen), över dörrar eller varhelst de fick plats. På söndagen skulle de sedan sättas tillbaka vilket enligt IKEA skulle gå plättlätt, det finns ju dragkedjor och allt. Jo, tjena, det IKEA inte berättade var att så fort man ens tänkte "tvätt" så krympte tyget en sisådär sju centimeter - av ren illvilja.

Så man behövde vara två - fast egentligen kanske inte ett gift par ska göra just såna här saker, det blir lätt ett tyst skuldbeläggande när den ena parten inte har dragit tillräckligt hårt på sin sida.... Men det var ju vår soffa så vi bet ihop (även om tyget alltid var lite snett på Pelles sida...) och klädde soffan men när vi äntligen var klara med första soffan och kände oss rätt belåtna med att det gått riktigt bra den här gången inser vi att fel klädsel sitter på fel soffa.

Så vi köpte en ny soffa, en med fast klädsel som inte är beige (otroligt opraktisk färg när man har barn), dessutom i konstläder som går lätt att torka av från Piggelin och mjukostmackor. Vi är mycket nöjda med vår soffa, och rätt så snygg också och på rea dessutom!

Det är bara ett problem - man fastnar så lätt i den! Och nu menar jag inte att man somnar framför Desperate Housewives på TV:n eller så. Man fastnar i den. Bokstavligt talat. Konstläder är nämligen bara ett finare ord för plast och ni som är lite äldre kanske kommer ihåg hur det var förr när bussarna hade konstlädersäten. På vintern var det okej men kombinationen sommar, varm buss, bara ben och konstlädersäten är ingen höjdare. Det kändes som att riva av två jätteplåster från baksidan av låren varje gång man skulle gå av. I juli stod jag alltid upp i bussen, oavsett hur långt jag skulle.

Nu känns det lite dumt att stå framför TV:n så soffan används flitigt. Den första TV-kvällens brutala flashback av jätteplåster gjorde dock att jag numer alltid har två filtar - en över och en under.

För i vår soffa sitter man där man satt sig!

(Recycled)