Det finns något vansinnigt befriande i att ha vänner och bekanta som befinner på samma plats i livet som en själv. I området vi bor i så svämmar det fullständigt över av barnfamiljer, vilket är toppen på alla sätt och vis - om än intensivt ibland.
Just nu är vi inne i en fas där vi mammor, glatt och med mycket galghumor, tävlar om vem som kan tänkas vara den sämsta mamman. Vi skyler inte direkt över våra misstag och tillkortakommanden utan försöker istället bräcka varandra. Det påminner lite om när man var fjortis och tävlade om vem som var fullast...
- Jaså, blev hon rädd när du skällde? Det är väl ingenting...! Då du skulle ha sett när jag blev så arg att jag morrade åt Selma! Moahahahaha... Och så vidare...Så låter det när vi pratar med varandra i radhusidyllen. Utomstående som råkar gå förbi brukar snegla lite förskräckt samtidigt som de gör en liten mental kom-i-håg-notering om att ringa socialtjänsten snarast möjligt.
Vi brukar också roa oss med att komma på uppfinningar som skulle förenkla vårt liv - ett elstängsel ligger just nu rätt högt på listan. Idag avhandlade vi dock ämnet "trötthet" - ett inte helt obekant ämne för de flesta småbarnsföräldar. Dagens tävling vann jag på att jag faktiskt somnat i lekparken. Att då bara ha nickat till lite, till Bolibompa smäller inte riktigt så högt då, så de andra mammorna hade inte så mycket att komma med idag.
Men det var ju så skönt att ligga på det solvarma gräset, med bara en liten sommarjacka som kudde, barnen som gungade och små ulliga moln gled sakta förbi... Selmas röst som argt sa "Vakna mamma! Sover du?!" tog mig dock raskt tillbaka till verkligheten.
Jag lyckades aldrig riktigt övertyga henne om att jag bara "vilat lite"...Så dagens tävling vann jag - återstår att se vem som vinner imorgon.
P.S. Undrar om jag inte hade vunnit vem-som-var-fullast-tävlingen också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar