Jag brukar vara snäll mot telefonförsäljare. Ärligt talat så tycker jag lite synd om dem - en del är dessutom så usla att jag verkligen hoppas att de har en fast lön och inte provisionsbaserad för då kommer de att gå hungriga.
I förrgår så ringde en säljare, en Stockholmstjej i 17-årsåldern, på uppdrag av Tele 2 och undrar varför vi inte är kunder längre. Jag förklarar att Tele 2 har för dålig täckning här ute och då bytte vi även den fasta telefonin.
- Ah, mäh! svara sjuttonåringen mopsigt. Mäh, asså de e ju två heeeelt skilda saker, juh!
Då kommer kommando-mamman fram... Ingen näsvis tonåring ska ringa hem till mig för att försöka sälja saker och ha mage att vara otrevlig mot mig!
- Hörrududu! fräser jag. Du ringer inte hem till mig och är otrevlig, det ska du ha förbannat klart för dig!
- Mäh! Jaaa e inte otrevlig, börjar bimbobruden.
- Det är du visst det! Får jag prata med din chef! På en gång!
- De e jag som e chef, börjar hon kaxigt.
- Tror du att jag är helt jävla dum i huvudet eller?! Nu är jag rosenrasande och börjar låta henne få veta det men hon tyckte visst att det var dags att lägga på. Hon sa aldrig hej då.
Jag tror inte att de ringer igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar