söndag 14 september 2008

Så skulle jag vara en braaa mamma igen

Inspirerad av supernannyn Jo Frost så bestämde jag mig för att mina barn också skulle bli väluppfostrade små änglar. Inte för att de är små terrorister egentligen, jag skulle mer vilja beskriva dem som mycket självständiga, extremt kreativa och dessutom sunt skeptiska mot auktoriteter. Alla egenskaper är väldigt bra att ha som vuxna, och de kommer säkert att bli framgångsrika på fler än ett sätt, men just nu är de något av en utmaning för en stackars kommando-mamma.

Men, åter till Jo Frost och illbattingarna hon uppfostrar (eller egentligen är det väl föräldrarna hon uppfostrar mest...) och där har man ju snappat upp ett och annat. Skämsstolarna, mattorna, hörnen och pallarna har vi skippat men de olika belöningarna gillar mina barn. Jag hade aldrig kunnat tro att de skulle vara så lättlurade...men det är de!

Ellie har varit hemma från dagis en vecka med halsfluss så idag hade hon rätt mycket spring i benen - minst sagt... Barnens djungel blev räddningen och för att ta sig dit kommunalt så krävs både buss och pendeltåg, ett projekt i sig ibland, men idag var jag redo för allt - jag hade ju Jo Frost med mig. Bussresor är inga problem, Ellie gillar att åka buss. Mycket. Hon gillar nämligen när bussen svänger - fråga mig inte varför men det är tydligen en upplevelse att längta till.

Tågperronger är en annan femma däremot - där ska det stå still, och väntas, och väntas, och stå still så där kan det lätt bli en diskussion om vem som egentligen bestämmer vad som ska göras och när. Jag och Ellie är sällan överens här - hon menar bestämt att det är hon som bestämmer och jag håller lika hårt på att det är jag som bestämmer.

Idag skulle jag därför inta en annan hållning och förekomma henne lite. Go down to the child's level säger Jo-Jo så det gjorde jag. Jag satte mig på huk, tittade dem djupt i ögonen och förklarade vad som gällde för att vi skulle kunna åka. Jag tänkte också noga på min tone of voice när jag sa att de skulle hålla varandras händer, sitta ner och vänta och så vidare. Sedan frågade jag Selma vad det var som gällde.

- Hålla handen, sitta ner och inte springa omkring, sa hon som om det var Jo-Jo själv
som hade förmanat henne.

Mycket uppmuntrad av svaret skänkte jag en tacksamhetens tanke till Supernannyn och vänder mig därför till Ellie och frågar vad det var hon skulle göra nu på tåget. Hon funderar en lång stund innan hon lyser upp och utbrister:

- Sjunga!

1 kommentar:

Blue sa...

Barn.
När de sover skulle man kunna ha ett dussin utav dem... =)

Jag har en utmärkelse till dig i min blogg....

http://himmelellerhelvete.blogg.se/2008/september/jag-har-blivit-nominerad.html