1+1=intefanvetjag

Det finns vissa saker som tär mer på ett förhållande än annat. Otrohet, repektlöshet och annat tjafs förstås men det finns inget som tär mer på en Kommandomamma än att bli undervisad. Fy satan.

I början på sommaren bestämde jag mig för att läsa en sommarkurs för att få lite schyssta CSN-pengar. Matte på distans lät toppen tänkte jag. Pelle gillar ju matte så då kan ju vi göra det här tillsammans, tänkte jag romantiskt och förträngde alla andra gånger han har försökt att undervisa mig i offside-regler, domarfel och sådant.

I dag fick jag ett snällt "skärp-dig-du-ligger-efter-kursplanen"-mejl från Gävle högskola så jag satte mig framför den lilla rosa med ambitionen att klara av tre veckors heltidsstudier på en timme ungefär. Jag fastnade på första talet:

Beräkna (−3)636(3−2)5



Okej. Sådant här kan inte jag så jag ropade lite fint på Pelle som kom till undsättning. "Minus tre upphöjt till sex, kan du det? undrade han.

Eh, sexbiten kan jag men inte resten. Så då kommer det. Papper, penna och utläggningen. Utläggningen. Minus gånger minus bl a bl a bl a...

Sedan viftar jag hjälplöst med min intresseflagga. Jag bryr mig verkligen inte. Jag vill inte lära mig matte. Det enda jag vill ha är rätt svar. Och jag vill definitivt inte att Pelle ska försöka lära mig matte. Jag blir ilsken bara vid tanken på det så jag tittar surt på honom vilket kanske inte är helt välförtjänt eftersom jag faktiskt bad honom om hjälp.

Hela min kropp värjer sig mot att få in mattekunskap men Pelle är fortfarande rätt entusiastisk. Till slut snor jag surt tillbaka den lilla rosa till Pelles förvåning och sedan avslutar jag kvällens undervisning med att jag ska ringa CSN och be om dispens istället.

Så räddas ett äktenskap.